Då var det årliga besöket hos tandläkaren över. Som jag redan hade räknat med så fanns det inga hål (HURRA!!), vilket känns väldigt skönt. Dock hade jag lite (pyttelite) tandsten och inflammation i tandköttet. Har slarvat lite med tandtråden. Inte så att jag inte använt det alls utan snarare för jag varit för mesig och inte vågat ta i. Så nu ska jag ställa om hjärnan på en ny tandhälsa-mentalitet för att få bot med detta problem. Men å andra sidan är jag så glad för att jag INTE HADE HÅL så jag lätt kan leva med lite hårdare tag med tandtråden. Ska nog skaffa mig någon typ av munskölj också, som inte får hela munnen att svida (läs: inte Listerine!!).

Det har varit en lugn och skön dag idag. Har dock saknat min mormor lite extra, då hon hade fyllt 95 år idag om hon hade levt. Så jag tog en tur upp till kyrkogården med ett gravljus. När jag stod där vid graven med gråten i halsen så kom det en vindpust. Det kändes då som om någon la sin hand på min axeln och mitt ljus slocknade (samt ljuset som min moster varit där med tidigare). Då kändes det mycket bättre, som om mormor var där vid min sida. Nu ikväll blir det fredagsmys framför tvn. Klockan 20:00 börjar årets säsong av "På spåret" så då ska jag sitta bänkad med chips & dip, godis och läsk. Sambon är ute på vift med en kompis, så jag kan se vad jag vill på tvn ikväll! YEY! Förresten, jag har även hunnit med en uppfriskande promenad. Var rädd att blåsa bort då det kom starka vindar bitvis. Men det gick fint eftersom jag kom hem hel och ren! Imorn blir det julmarknad!

De dagarna jag inte är på träning (och ibland de dagarna också) brukar jag ta med sambon ut på promenad. Ibland promenerar jag själv också. Ikväll gick vi ut tillsammas och det var väldigt uppfriskande. I våras köpte sambon en tröja med reflexer på, den testade jag ikväll. Mycket bra med så mycket reflexer när man är ute och går i höstmörkret. Vi höll nästan på att bli överkörda av en fartdåre, men tack vare tröjan så såg han oss i tid!

Trots att det känns som att jag inte gjort nånting den här helgen så har det ändå varit fullt upp. Har tränat, promenerat, myst med sambon, handlat och städat lite. Idag har vi varit en snabbsväng på loppis och sen handlade vi mat. På loppisen köpte jag två böcker att pryda min fina bokhylla. I mataffären (läs Netto) så hittade vi en step-bräda som sambon köpte till mig. Den är säkert inte lika bra som de vi har på step-träningen. Men tror att den duger till mig för att träna lite på, speciellt när träningen tar jullov.

       Step it up!

Jösses vilken produktiv dag det varit idag. Har hunnit med två promenader på totalt 1,1 mil, städat utomhus för vintern och även städat inne. Nu kan jag med gott samvete slöa i soffan resten av kvällen. Imorn bitti ska jag ju iväg på ett step-pass igen. Just nu är jag väldigt trött så risken är att jag somnar i soffan, vilken minut som helst. Kan meddela att de värsta yrsel har försvunnit idag så det känns mycket bättre.

Det är väldigt jobbigt att vara yr. Just nu är jag såpass yr så jag inte orkar stå upp så länge. Sitta och ligga ner är bäst. Ibland får jag bara sånt (ofta i samband med migrän) och som tur är så går det över. Men under tiden är det väldigt jobbigt! Hoppas kunna sova gott i natt och att det är borta imorn. Har fått skippa träningen idag, för jag ville inte snubbla (mer än vanligt) på mina fötter under dansen. Imorn ska jag ut på promenad igen hoppas jag!

Titta inte på bilden för länge, då blir ni yrare än mig!

Det är Världsdiabetesdagen idag. Diabetes mellitus (sockersjuka) är en endokrin sjukdom, där blodets innehåll av socker (glukos) är förhöjt. Blodets halt av glukos (blodsockernivån) stiger om kroppen har brist på eller saknar hormonet insulin, om kroppen har ett större insulinbehov än vad bukspottkörteln klarar att producera, eller om kroppens känslighet för insulin är nedsatt så att det tillgängliga insulinet inte kan tas upp av vävnaderna. Det finns flera olika former av diabetes, varav de två vanligaste är typ 1-diabetes och typ 2-diabetes. Därutöver finns graviditetsdiabetes och sekundär diabetes. Diabetes är med över 350 000 drabbade en av de vanligaste sjukdomarna i Sverige, och benämns därför ibland som en folksjukdom.

Idag tänder jag ett ljus och tänker extra mycket på mina nära & kära som lever med denna sjukdom. Min mamma har diabetes typ 2. Hon äter både tabletter och tar insulin  en gång om dagen. Min mormor hade också samma typ, hon åt bara tabletter. Min morbror har också typ 2. Min kusin har diabetes typ 1. Hon har fått ta sprutor flera gånger om dagen, men nu har hon fått en insulinpump istället. Min värsta mardröm, som är spruträdd, är att få den här sjukdomen. Min kärlek går ut till er som lever med sjukdomen, ni är otroligt starka!

En serie händelser de senaste åren har gjort att jag insett att jag inte längre kan stå ut med vissa saker jag hittills stått ut med utan att sätta ner foten. Det finns en person i min närhet som gång på gång gjort mig så illa att jag inte längre orkar med det. Jag kommer därför, på bästa sätt, bryta kontakten. Personen i fråga är en sån person som aldrig kommer förstå, även om man slänger det rakt i ansiktet, att man blivit sårad av det som sagts eller gjorts. Därför tänker jag inte ödsla tid på att förklara för personen varför jag agerar som jag gör. Så länge jag slipper få elaka kommentarer kastade i ansiktet gång på gång, trots att jag alltid är snäll mot personen. Som liten trodde jag att personen var en trygg famn jag kunde gå till när det varit svårt i skolan, när de kallade mig ful,dum eller tjock, men jag fick samma saker kastade i ansiktet där. Det har känts som knivar i hjärtat, slag i magen och spottloskor i ansiktet i många  år. Det är nu, när jag är 28 år, som jag är såpass vuxen och då förstått  att jag kan välja vem jag vill ha i mitt liv. Jag vet också att personen i fråga inte kommer läsa det här blogginlägget så jag tänker inte berätta vem personen är. Jag anser inte att jag hänger ut personen genom att göra så.  För jag vill ju få ur mig irritationen över hur irriterad jag är på denna cyniska och inskränkta människa här på bloggen.

Jag vet också att jag genom detta handlande kan göra andra människor i min närhet ledsna. Men samtidigt måste jag sätta min psykiska hälsa i första rummet. Kan de inte acceptera det så blir jag minst lika ledsen. Jag hoppas verkligen att detta är det allra bästa sättet att få en lösning på problemet. Annars vet jag inte vad jag ska ta mig till!