Lilla Pys

Direktlänk till inlägg 17 maj 2015

Eldprovet

Av Ida - 17 maj 2015 19:39

Tänk vilka under lite kärlek från barn kan göra. Idga har jag inte så ont i kroppen, dock mest i knoppen. Vaknade med migränliknande huvudvärk som hållt i sig hela dagen. Börjar bli lite bättre nu. Ska försöka vila mig nu ikväll. Nog om min värk (vill inte bli tjatig)! Igår var jag och sambon barnvakter till två goa tjejer. 2 (snart) och 7 år. Vi kollade film, läste böcker, spelade spel, busade och åt massa gott. Den lilla somnade tidigt och sov tydligen väldigt länge i morse. Den stora var vaken ganska sent, men vi hade kul ända tills vi åkte hem. Känns bra att ha klarat av ett sånt "eldprov".




 

 
ANNONS
 
Annie

Annie

17 maj 2015 19:55

Vad mysigt med barn besök :)
Tycker du får tjata hur mycket du vill, det är jobbigt med värk.
Skönt att det känns lite bättre, hoppas det fortsätter så :)

Sv: Ja det känns lite så. Oavsett vad det är för värk-problematik verkar dem tro att allt går att fixa med sjukgymnastik, men så är det ju inte. Jag vart ju bättre i diskbråcken mycket tack vare min träning och det gjorde jag ju på egen hand :)

Kram

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

 
Elin

Elin

17 maj 2015 20:26

Usch med huvudvärk, skönt att det iallafall börjar bli bättre :( krya på dig!

Åh vad roligt :D

Sv; Det tror jag absolut :) just nu har dem det jättebra och mår super! Skönt och höra att det rullar mot det positiva! :) Helt okej faktiskt! Kram

http://nouw.com/ElinNordwall

 
Life of Johanna

Life of Johanna

17 maj 2015 21:14

Härligt och vara barnvakt :) Ännu härliga och ha egna :)

Ja det har varit supermysiga dagar :)

http://lifeofjohanna.se

 
Evy

Evy

18 maj 2015 00:10

hehe ah ok!
ja vill köpa alla 3 men det har ja som sagt inte råd med så det får vänta men vill som sagt först köpa den vita med hjärtat på hehe! ;)

ja kanelbullar ä gött däh! :D

http://mybloggnotyours.bloggplatsen.se

 
Mia

Mia

18 maj 2015 01:32

Är en gift mamma och har två barn och vi bor på landet. Är 44 år.

Ni kommer att få följa mitt liv som att vara annorlunda med diganoser m.m Och mitt liv. Jag är född -70, lever med min man och 2 barn, 6 hundar, Hundar är mitt liv, Utan dessa underbara varelser vore inte livet ett liv.

Jag är en person som har svårt att möta ensamheten och inte ha någon att bolla mina tankar med. Jag behöver ha någon som orkar lyssna. Jag har vänner som jag känner jag inte vill tära på mer. De är vana vid mitt glada jag och det känns att jag vill kunna prata med människor som inte har förutfattade meningar och samtidigt kan ge mig perspektiv på mina tankar och funderingar.

Vad jag gör på min fritid!
Jag tycker om att hitta på saker på min fritid som allt från att träna, kolla film, äta något gott, åka någonstans, bara vara, ut i naturen, fiska, vad som helst helt enkelt. Det finns inget jag inte kan tänka mig att göra. Tycker om när det händer något eller inte på rätt sätt.

Om den jag söker!
Jag söker den som är villig att förstå, som har en drivkraft och är ärlig i sina avsikter och som kan värdesätta utbytet av tankar och goda råd. Någon som är rak och intresserad av att ge och ta.
Vad vill jag göra med dig!
Det är svårt att säga, beror alldeles på personen i fråga. Ibland är det tillräckligt att prata, ibland att göra något roligt eller intressant. Sådant visar sig efterhand.

Vilken kontakt är jag öppen för IRL – Träffas och umgås, Brevkontakt här på sajten, Chatt, Träffas på tu man hand, Träffas flera och hitta på nåt kul!

Etniskt ursprung Europeisk!
Önskad relation Vänskap, Endast vänskap, Onlinevän / Chattvän.

Läs gärna min blogg:

miamiamia.bloggplatsen.se

Min E-mail: mia2@home.se

Jag söker kvinnliga vänner och jag vill komma i kontakt med alla er som liksom jag också har en Asperger-Diagnos. Din ålder ska vara 40+. Jag själv är en mamma,fru på 44 år år. Bosatt i Småland. Jag älskar hundar, hästar, hantverk, promenad, familjen, utför, träna, djur, segling m.m Så du med en Asperger-diagnos. Skriv gärna! Det skulle göra mig jätteglad!
Läs gärna min blogg:
miamiamia.bloggplatsen.se

Min E-mail: mia2@home.se
Mitt liv ! Jahaa, var börjar man. Jag är Mia. Jag är 44 år och sjukskriven. Jag har nyligen fått diagnosen Autism, asperger, utvecklingstörning m.m Här på bloggen kommer jag skriva om min vardag som mina förhinder, hur jag hanterar det och förhoppningsvis hur jag förbättras. Ingen vill vara sjuk eller fångad i sina egna tankar.
Skämmas över ensamhet ?
Jag skäms över att jag är ensam. Till vardags säger jag det inte till någon. Jag har ju familj så när människor frågar vad jag t ex har gjort i helgen så har jag alltid något att berätta.
Men jag vet inte om de reflekterar över att jag aldrig berättar om att jag träffat andra människor. På facebook skriver alla om olika familjeträffar, fester och parmiddagar de varit på. Det gör aldrig jag. Värst är storhelger som midsommar och nyår. Då “ska” man ju gå på olika fester. I bland kan man fira med släkten men det är inte samma sak.
Nyår har jag firat med bara min familj flera gånger. Det är inte lika festligt att bara vara 4. Särskilt efteråt när alla ska berätta hur kul de hade på sin stora fest.
Då skäms jag. Förra nyår åkte vi bort till en större stad och firade på restaurang och så. Nästan bara för att kunna säga “vi åkte bort bara vi i familjen och hade det mysigt”. Typ självvald ensamhet. Det är inte lika skamligt.
Varför är det så ?
Finns det fler som skäms ? Det är inget fel på mig. Det är bara omständigheterna som har skapat min ensamhet. Det finns heller inga naturliga mötesplatser längre. Så varför skäms man ? Det är fult att vara ensam eller ?
Ensamhet !
Undrar i bland hur det kunde bli så här. Hur kunde jag bli så ensam. Jag flyttade till en ny stad, gifte mig och fick barn. Har alldrig haft vänner. I den nya staden hittade jag inga vänner. Hur går man vidare ? Man börjar tvivla på sig själv. Vad är det för fel på mig ? Jag är helt normal, hyfsat social, trevlig och ordnat liv. Alla andra är så upptagna. Varför finns det ingen i min stad som passar mig ?
Att veta eller inte vet !
Att veta hur hemskt det än är, är alltid bättre än att leva i ovisshet. I alla fall när man undrar och vill veta. Man skonar ingen genom att undanhålla sanningen och verkligheten.
För att kunna gå vidare måste man få ett avslut, ibland går det inte att få det, då får man skapa sitt eget avslut. Bygga upp en bild som stärker beslutet att ta första steget till ett nytt liv.
Det finns saker man aldrig kommer bort i från, men desto fler man kan lämna bakom sig, desto färre behöver man släpa med sig in i framtiden.
Jag ska städa i min ”ryggsäck” nu, jag ska tömma den på allt jag inte behöver, kanske behöver några fläckar skuras bort, vissa kanske inte ens går bort. Då får jag täcka över dem, dölja dem. Bara jag vet vad som finns där. Ingen annan.
Jag känner mej lite, vilsen nu på kvällskvisten/natten. Mycket tankar och känslor som kommer. Jag söker arbete, men vet väl egentligen inte vad jag vill jobba med. Varför ska det vara så förvirrande. Jag skulle verkligen vilja brinna för något, som skulle vara unikt. Något som verkligen skulle kunna utvecklas till något jag kan leva på. Sen ensamheten att inte ha någon respektive är också jobbigt ibland. Att ha någon som älskar mej för mej, skulle vara toppen. Allt kommer i sinom tid, sägs det. Så det gör väl det också, .
Tankar och känslor !
Jag känner mej lite, vilsen nu på kvällskvisten/natten. Mycket tankar och känslor som kommer. Jag söker arbete, men vet väl egentligen inte vad jag vill jobba med. Varför ska det vara så förvirrande. Jag skulle verkligen vilja brinna för något, som skulle vara unikt. Något som verkligen skulle kunna utvecklas till något jag kan leva på. Sen ensamheten att inte ha någon respektive är också jobbigt ibland. Att ha någon som älskar mej för mej, skulle vara toppen. Allt kommer i sinom tid, sägs det. Så det gör väl det också,
Förbjudna tankar ?
Ibland far tankarna runt så det nästan gör ont i skallen, tankar som bara drar mig neråt. Vad är det för mening? Varför gör det så ont? Varför ska jag när det inte spelar någon roll? Om jag inte vaknar i morgon, om jag inte kommer till jobbet i morgon, om jag inte kommer hem i morgon. Visst skulle jag saknas men mest för att jag skapar ett problem med att inte komma till jobbet, eller ingen betalar hyran. Men sedan då när det obekväma är över och det praktiska är löst? Mina barn! Javisst skulle de bli ledsna visst skulle de sakna mig, men sedan då när gråten och längtan är över? Att leva enbart för sin egen skull är svårt, det är så svårt att det inte går. Glädje, kärlek, behov, samhörighet, gemenskap är ord som vill få dig att vilja, att vilja andas, att vilja vakna, att vilja äta, att vilja sova…att vilja leva. Vad är det då som får mig att göra det jag gör. Att gå upp om morgonen, ta på mig kläderna och gå till jobbet. Vad får mig att le när det passar och att skratta på rätt ställe. Någonstans inom mig finns minnet kvar. Det om hur det var när jag var lycklig, när jag var lycklig och ville leva.
Att acceptera !
Det är nog det svåraste som finns att kunna acceptera att jag är ensam. Jag har levt i ett långt förhållande där vi varit sammansvetsade och gemensamt tagit beslut och hanterat svårigheter men också delat de lyckliga stunderna. Att sedan stå helt ensam med allt är fruktansvärt, man är sårbar, känner sig utlämnad och förvirrad. Jag har delvis vant mig men känslan av att inte längre ha en annan människa vid sin sida som förstod allt man sa och kände inger en känsla av tomhet. Även om jag har vänner och släkt så har de sina egna liv, det är inte alltid lätt att tynga dem. Jag har insett att jag aldrig kan få tillbaka det jag förlorat men optimisten i mig säger att jag kan komma nära.
Hoppas att ni kan hjlpa mig med detta ! Tack i förhand! På återsende !
Det som är lätt med min Asperger !
•Vara med djur (det ställs liksom inga krav då, det är helt kravlöst)
•Umgås med barn (det är samma sak där, helt kravlöst).
•Prata och umgås med vuxna (Det är lätt det också, fast bara om de känner mig)
•Skriva ned mina tankar och funderingar.
•Skriva på msn.
•Prata via nätet med jämnåriga (då känner ju inte de mig och har inga förutfattade meningar).
•SMS:a om det är något särskilt (föredrar det framför att ringa. En del tycker om att jag gör det, andra inte).
Det som är svårt med min Asperger !
Ta mig för saker (alltså att göra saker om jag inte blir tillsaggd) !
•Vara social (Jag funkar bäst för mig själv) !
•Inte våga ringa samtal till läkare, sjukvård, färdtjänst bland annat (vågar inte prata med de jag inte känner på telefon) !
•Inte kunna prata och umgås med jämnåriga utan att det känns jobbigt !

•Inte kunna stänga av ljud (Fokusera i en diskussion om det är fullt med ljud runt omkring) !
•Prata med de jag inte känner !
•Titta folk i ögonen !

Åka buss !
•Vara på stan länge (ett tag går bra sedan blir jag trött i huvudet) !
•Prata över huvudtaget (om det inte är med familjen) Föredrar att skicka sms så långt det går istället för att ringa folk !
•Blir trött om det är mycket ljud omkring mig !
Finns säkert fler. Gäller bara att komma på dem !
Mitt liv !
Jahaa, var börjar man. Jag är Mia. Jag är 44 år och sjukskriven. Jag har nyligen fått diagnosen Autism, asperger, utvecklingstörning m.m Här på bloggen kommer jag skriva om min vardag som mina förhinder, hur jag hanterar det och förhoppningsvis hur jag förbättras. Ingen vill vara sjuk eller fångad i sina egna tankar.
Läs gärna min blogg:
miamiamia.bloggplatsen.se

Min E-mail: mia2@home.se


http://miamiamia.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ida - 5 augusti 2015 20:48

Jag har äntligen gjort slag i saken och bytt bloggportal. Tack och hej bloggplatsen! Hej på dig Nouw! Ni hittar den nya bloggen på: http://nouw.com/lillapys                 Kod för att importera min blogg till Nouw: 1590276536 ...

Av Ida - 25 maj 2015 12:15


I lördags var jag en sväng i Göteborg. Det var jättekul att komma ut på lite äventyr. Jag var och hälsade på min vän Andreas och hans sambo. Vi kollade på Eurovision Song Contest. En helt sjuk kväll! Trodde aldrig att Sverige skulle ta hem detta igen...

Av Ida - 24 maj 2015 19:45


Häromdagen berättade jag ju om att jag fått besök av en reporter från P4 Sjuhärad. Nu finns min intervju ute på nätet. Vill ni lyssna på den ni också så klicka här!       ...

Av Ida - 15 maj 2015 13:27


Som ni vet så har jag ätit en kur med inflammationshämmande tabletter för att slippa värken i kroppen. Jag märker lite skillnad i ryggen och axlarna. Men nu har smärtan blivit värre i höften/rumpan ner i benet och sen har jag även fått ont i ena arme...

Av Ida - 13 maj 2015 12:30


I fredags hade jag besök av en jättegullig tjej från Sveriges Radio P4(7härad) som intervjuade mig om panikångest, sömnproblem och antidepressiva läkemedel. Fick mail av henne idag och det beräknas sändas nästa vecka. Ska bli spännande att höra. Jag ...

Presentation


Är en lagom smart tjej på 31 år som gillar att blogga,fotografera och filma. Älskar även att titta på film, musik, inredning, träning och att shoppa!

Min blogg handlar om allt som händer och har hänt i mitt liv.

Gästbok

Facebook

Instagram

Instagram

Omröstning

Gillar du min blogg?
 Ja
 Nej
 Kanske

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Bloggare för varenda unge

Bloggare

Dagens ordspråk

Dagens ordspråk

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se