Lilla Pys

Alla inlägg under mars 2010

Av Ida - 31 mars 2010 18:02

Har påskpyntat lite hemma, så här blev det vid öppna spisen.


 

Påskägg i trollhasslegrenen


Kuckeliku!


Påsklilja


Trollhasselgrenen


  

ANNONS
ANNONS
Av Ida - 29 mars 2010 23:50

I go down the beaten track, along the river with an empty bag
At the end she said to me: Why are you here with the autumn leaves?

Cause this is my life, my friend, and this is my time to stand
No this is my life, my friend, and I cant be no one else


Im done, tipping on my toes, strike an iron and attack my soul
Misty moon, youre gonna see, Ive got you blues to get on my feet

Cause this is my life, my friend, and this is my time to stand

No this is my life, my friend, and I cant be no one else


I dont wanna run; I dont wanna fight
I dont wanna hide; I just wanna stay free, to be me
I dont wanna win; I dont wanna lose
I dont wanna play; I just wanna remember, oh  my name

Cause this is my life, my friend, and this is my time to stand
Oh, ooh-ooh-ooh-ooh-ooh

(This this is my life, my friend, and this is my time to stand)


No this is my life, my friend, and I cant be no one else
Cause this is my life, my friend, and I cant be no one else
Cause this is my life, my friend

Av Ida - 29 mars 2010 23:12

Jag brukar säga att man lär sig av sina misstag och det är väldigt sant. Misstag kan vara bra ibland. Men ofta efter man begått det och gärna så här 5-10 år efter vill man gärna glömma dem. Man vill minnas läxan man lärde sig men inte helst hur man lärde sig den, allt för att slippa göra om den. Men man bli faktiskt ofta påmind om ett eller flera misstag. Hur ska man kunna göra för att inte ständigt påmind om det? Man kan ju inte trycka på en knapp i hjärnan som tar bort det. Men samtidigt kan det vara bra att man har den där grejen nånstans i bakhuvudet som ploppar fram då och då för att påminna en om: Vad fan tänkte jag på!?!


Av Ida - 26 mars 2010 21:58

Nu sitter jag här och gör mitt första blogginlägg med min nya dator. Ni märker ju givetvis inte nån skillnad, men tro mej, det gör jag. Det är en underbar känsla att få skriva på en ny och fräsch dator med ett mysigt tangentbord. Fingrarna har ännu inte vant sig riktigt vid det ännu, men det kommer. Har ju bara haft den i min ägo i ett dygn än så länge. Men jag är sjukt nöjd!


I helgen blir det full rulle så att säga. Det börjar imorgon med att pappa kommer och hämtar mig. Vi ska bege oss till Lidköping på nån typ av antik-mässa. Sen ska jag låna pappas bil hem (för vår har ju som sagt gett upp och JA jag slipper åka tåg *gör en liten töntig segerdans*) för att göra mig i ordning för utgång med bästa L och J. Ska bli kul att svänga mina lurviga igen, fast de är inte så lurviga längre då jag raknade dem i morse. Mina assnygga stövlar är laddade och outfiten är klar. Är väl hemma kl 2-3 imorn natt och ska sen sova som en gris. På söndag blir det barndop för en söt liten kille. Fullt schema alltså!






Av Ida - 24 mars 2010 16:32

Blev lite inspirerad igår av min vän Ellinor som också har en blogg ni kan besöka på http://nilnovesubsole.blogspot.com/ . Där tar hon upp i ett inlägg saker hon observerat på tåg. Det var faktiskt komiskt att hon skrev det här just om tåg, för jag har filosoferat en aning om just detta fenomen att åka tåg eftersom vår bil bestämt sig för att ge upp och jag får antagligen redan till helgen nöjet (läs oturen) att åka tåg.


Jag har märkt att förutom oss "normala" människor ( men för att typ citera Ellinor: "vem är normal", men så normla som de flesta då. Undrar lite vem som sätter normen där. Kan nog bli ett extra inlägg om just det. To be continued....) så åker väldigt ofta många udda människor tåg. Man kan göra många iaktagelser av folks konstiga vanor/ovanor under en tågresa eller vistelse på en tågstation. Man ser både psykiskt stöda människor, drog- och alkoholberoende/påverkade människor med mera. Jag behöver ju inte berätta för er, ni har väl åkt tåg eller hur?


En specefik iaktagelse jag gjorde på centralstationen i Göteborg var en kvinna som lite irriterat gick och pratade för sig själv. Först tänkte jag att hon va lite konstig men när jag tittade lite mer på henne så såg hon ut att ha en handsfree, vilekn är helt normalt i dagens samhälle. Men efter en närmare osbservation hade hon inget mer än möjligtvis lite vax i örat (en så nära observation gjorde jag inte), hon hade alltså ingen handsfree inte utan damen var nog lite schizofren!



Nu sitter inte jag här och säger att alla som åker tåg är helt knäppa, det är ju bra att åka tåg inte minst för miljön. Men jag har svårt för att åka tåg för man vet aldrig vad andra människor får för sig. Man känner sig så naken, rädd och exposed (för att citera min favorit "svenska holywood-fru") eftersom man inte har kvar sin trygga zon. Allra helst om nån kommer och sätter sig jämte en på tåget eller bussen så blir man lite trängd. Jag brukar alltid lägga väskor och så mycket  bråte jag har med så att ingen får tanken att sätta sig brevid mig. 99 gånger av 100 så funkar det men det händer väl att nån jobbig stinkande tant med 50 väskor och stickning i händerna sätter sig jämte mig och breder ut sig.


Därför är jag inte precis förtjust i att åka tåg, som annars är ett mycket bra transportmedel!

Av Ida - 15 mars 2010 19:20

Har idag läst klart en mycket lättläst (men dock inte med enkelt språk för det) och fängslande bok. Man blir mycket rädd för barns utsatthet och vill hela tiden veta hur det går för Leena och hennes familj. Helt enkelt en bok som kan rekomenderas! Boken spelas även som teater-pjäs och har hört nånstans att de ska bli tv-serie också.

 

 

Svinalängorna

Leena har två bästa vänner. Åse är nästan den enda hon känner som inte har en pappa som super, men hennes mamma brukar bli full så det jämnar ut sig. Riittas pappa är full nästan varje dag.

Ett nybyggt bostadsområde i Ystad fylls på 60-talet av invandrarfamiljer och låginkomsttagare. För Leena och hennes finska föräldrar är den nya lägenheten höjden av lyx: tre rum, balkong, parkett. Av kommunen får kvarteret snart namnet Svinalängorna.

De brandgula trevåningshusen blir en samlande plats för Susanna Alakoskis roman om Leena, som klarögt och fartfyllt berättar om sig själv, sina föräldrar och grannar och alla de dråpliga och drastiska händelser som utspelar sig runt henne. Men skrattet fastnar i halsen när denna barndomsskildrings verkliga karaktär börjar skönjas.

Leena, hennes syskon och vänner kastas i skrämmande ryck mellan perioder av skenbar ordning och fullkomligt kaos, och när boken är slut har vi tagit del av en skakande berättelse om klassamhälle och barns utsatthet och överlevnadskraft.


  

Av Ida - 10 mars 2010 22:05

Om ca en månad börjar jag på mitt nya och första riktiga jobb. Jag är både förväntasfull och nervös på samma gång. Många tankar flyger i huvudet. Både de positiva som följer om att jag äntligen slipper arbetsförmedlingen. Min senaste handläggare har ju varit bra men det har ju funnits personer som fått en att känna sig sjukt värdelös och så ska det inte vara. Så nu kan man rakryggad gå fram i livet och kan samtidigt känna sig ekonomiskt oberoende för första gången på länge. Det är ju det som är positivt och att det ska bli kul att börja jobba, få nya arbetskamrater och få jobba med (förhoppningsvis) underbara ungar.


Det negativa som far runt i skallen är att jag inte ska klara av mitt jobb eller att jag ska vantrivas. Samtidigt har man funderingar över arbetstider om man ska orka med att jobba tidigt, men det hela beror ju på hur schemat ser ut liksom. Ska bli spännande att få det. Men allt handlar väl om en fråga om att vänja sig helt enkelt. Så det är skönt att man får ca en månad på sig att smälta det hela och samtidigt vänja sig vid tidiga morgnar. Nu har jag ju eg vänt på dygnet och lagt mig ca kl 00:30-2:00 varje natt. Ska man upp kl 5-6 är det inte en bra tid att lägga sig. Men som sagt, det handlar om en vanesak.


Men jag är hur som helst väldigt glad att jag fått jobb och att nån vågade satsa på mig som "nykläckt" lärare. TACK!

Presentation


Är en lagom smart tjej på 31 år som gillar att blogga,fotografera och filma. Älskar även att titta på film, musik, inredning, träning och att shoppa!

Min blogg handlar om allt som händer och har hänt i mitt liv.

Gästbok

Facebook

Instagram

Instagram

Omröstning

Gillar du min blogg?
 Ja
 Nej
 Kanske

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Bloggare för varenda unge

Bloggare

Dagens ordspråk

Dagens ordspråk

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se