Som den historieintresserade person jag är så kunde jag inte låta bli att kolla in reprisen av Det händer här, nu ikväll. De besökte Habo i det första programmet och levererade en hel del intressant information. Detta fick mig att tänka på min släktforskning (som för tillfället ligger på is), delvis för att min pappas kusin bor där och hon har hjäpt mig en bit på vägen med min forskning. Det finns mycket intressant att gräva i där om mina släktingar. Egentligen borde jag ta tag i det igen och försöka få ordning på alla släktingar som jag ännu inte skrivit in i mitt forskningsprogram. Hittills har en historia fastnat lite extra. Min farmors morbror, Cleas Algot, emigrerade till USA (som så många andra) någon gång under 1893. Han bosatte sig i Rockford där han arbetade sig upp som affärsman och senare blev han ägare av en bar/saloon. Han hann även med att gifta sig och fick också en son, Carl. När sonen var sex år, blev Claes Algot dödad i en olycka. Det finns misstankar om att den här olyckan inte var en olycka. Kanske blev han mördad? Sonen fick tydligen ärva alla pengar (enligt rykten var det en stor summa pengar) som han sedan spenderande i rasande takt. Det som också hör till historien är att jag fått berättat för mig att sonen dog ung, men när jag får några månader sen letade efter foton hos min farmor hittade jag bilder på en man som skulle kunna vara Carl. Om åldern stämmer med fotot skulle han åtminstone kunna varit i lagon ålder att bli far innan han dog, vilket i sin tur betyder att jag skulle kunna ha släktingar kvar i Rockford (eller nån annanstans i USA) som kan veta mer om den där händelsen. Var det en olycka eller mord? Vad hände egentligen? Och vad hände mer Carl?

Hittills har jag inte pratat så mycket om Melodifestivalen eftersom det inte varit så många intressanta låtar som deltagit eller gått vidare till finalen. Men redan i Göteborg blev jag förtjust i Anton Ewalds låt (ja inte bara i låten utan i docksöta pojken Anton själv också) och förra veckan blev jag överraskad av Robin Stjernberg. Därför blev jag extra glad då de båda pojkarna lyckades ta sig från andra chansen till finalen (nästa vecka). Nu kan jag iallfall njuta av några av bidragen. Sen behöver de ju inte vinna (och de gör nog troligen inte det heller) utan bara göra en bra show för att jag ska bli nöjd. Fast det vore ju ett stort plus om någon av dem vann, det ska jag inte sticka under stol med!

   Robin och Anton i en delad segergest. Foto

Nu när det är dags för fredagsmys så har jag skaffat mig en ny favorit. Bättre smak och mindre innehåll. Räcker gott åt mig! Tar mig ett (eller två) glas Coca-Cola light till det också medan jag kollar tv (och senare film).

För några år sen så fick jag en jättebra kokbok av min mamma i julklapp. Den använder jag jätteofta och det står grymt mycket bra recept i den. Allt från att typ koka te-vatten (om man nu skulle misslyckas med det) till de mest avancerade recept av olika slag. Det som inte står där i är knappt värt att veta. Kan verkligen rekomendera den! Om det inte står nått i den som jag vill veta ringer jag antingen mamma eller kollar nätet. Resten av recepten har jag i huvudet!

Har tittat på "Mia på Grötö" nu ikväll. Det är ett härligt program tycker jag då både Mia och hennes gäster bjuder på sig själva. En del program är bättre än de andra lite beroende på gästerna. Ikvällens program berättar Mia och Henrik Dorsin om sin delade förtjusning över Jönssonligan. Detta är en förtjusning som även jag och sambon (kanske mer sambon än jag) delar. I vår filmsamling ingår 90% av alla filmerna och vi har sett dem flera gånger. Det finns delar ur varje film som vi har som favoriter och citerar gärna dessa här hemma för att liva upp stämingen ibland. Sån är vår humor kan man säga. Tänkte dela med mig av några gulkorn från just dessa filmer.

"Stänga av?! Säger man så till en kärring?!"

"Sniglarna snackar!"

"Alla tittar här, alla tittar här!"

"Mycket snö men ingen ficklampa!"

"Ja, ja ser sjön."

Blev lite inspirerad av Sofie när jag såg ett youtubeklipp på hennes blogg. Insåg att även om det råkar göra reklam för ett känt telefonbolag så har det ändå ett budskap i samma anda som mitt tidigare inlägg. Sen är den ju hur söt som helst också!!

För någon vecka sen visade SVT återigen dokumentären ”Bully”. Jag vet att jag tidigare rekommenderat filmen men när jag häromdagen såg den igen blev jag återigen påmind om hur viktigt budskapet är i filmen. Som vuxen (och utbildad pedagog) vet jag att ansvaret ligger hos oss eftersom barn gör precis som vi gör, inte som vi säger. Artisten och pokerpersonligheten Dilba tar även upp ämnet i sin blogg där hon menar att vi vuxna måste reagera och agera mot vad som händer bland barnen. Själv har jag ännu inga egna barn men jag vet hur jag skulle reagera om jag fick veta att någon mobbat mitt barn eller om mitt barn skulle mobbat någon annans barn. Jag fick själv som liten stå ut med att höra både det ena och det andra som har gjort att jag än idag kan bli ledsen och må dåligt. Det vill jag inte att någon annan ska behöva uppleva. Därför tycker jag att det är extra viktigt att tänka efter en extra gång om vad man sänder ut (det kan vara undermedvetet också) budskap till sina barn eller andra barn i sin omgivning. Visst kan det slinka ut en nedvärderande kommentar eller något annan olämplig åsikt när man pratar med vänner/partner eller när man gör något annat? Det finns ett ordspråk som lyder; ”små grytor har också öron”, vilket jag tror är extra sant. Barn snappar lätt upp ord, uttryck och åsikter som vi vuxna framfört. De använder dessa (kan ju även handla om slag också) sen på sina klasskamrater utan att egentligen riktigt förstå hur de sårar.  En del vill kanske påstå att barn är elaka och det är sådana saker som hör till skolgången/barndomen. Men jag tror att någon måste så ett frö först innan det växer till en rot av elakhet och att det också finns en bakomliggande historia till varför ett barn mobbar ett annat barn.  Därför är det ju viktigt att även det barnet får hjälp. Kanske han/hon har det svårt hemma? Vad kan vi som vuxna göra för att hjälpa?

Ni kanske tänker att det finns ju faktiskt vuxna som mobbar eller blir mobbade? Och ja, det finns det faktiskt. Kanske skulle man kunna se det som ett ännu värre övergrepp? Vuxna kan både mobba barn eller andra vuxna vilket jag tycker är mer oförklarligt (vuxna borde ju veta bättre eller?). Men i dessa fall tror jag det också handlar om en bakomliggande historia. Om man ser någon (barn eller vuxen) bli behandlad illa så är det viktigt att säga ifrån. ”Sluta upp med det där! Så får man inte göra!” Det är viktigt för alla parter att förstå att någon annan tycker att det som sker är fel. Är man utsatt vill man gärna ha en vän och inte känna sig ensam. Egentligen är det nog lika illa att stå tyst och se på som att vara den som utför mobbningen i sig. Det är ju som att i tysthet säga att man håller med. Eller vad tycker ni?

Har varit så sjukt sugen på kolasås i flera dagar nu (och glass) så jag bestämde mig för att göra egen idag. Istället för att köpa en stor tub som bara står i skåpet och läskar mig så kan man göra det ibland när man är riktigt sugen. Hade inte så stora förhoppningar på den hemmagjorda kolasåsen och blev då glatt överraskad när den blev så god! Vill ni ha hela receptet så är det bara att säga till, för den kan verkligen rekomenderas.

  Koka koka koka!

   Åh så mumsigt!