Direktlänk till inlägg 26 februari 2013
För någon vecka sen visade SVT återigen dokumentären ”Bully”. Jag vet att jag tidigare rekommenderat filmen men när jag häromdagen såg den igen blev jag återigen påmind om hur viktigt budskapet är i filmen. Som vuxen (och utbildad pedagog) vet jag att ansvaret ligger hos oss eftersom barn gör precis som vi gör, inte som vi säger. Artisten och pokerpersonligheten Dilba tar även upp ämnet i sin blogg där hon menar att vi vuxna måste reagera och agera mot vad som händer bland barnen. Själv har jag ännu inga egna barn men jag vet hur jag skulle reagera om jag fick veta att någon mobbat mitt barn eller om mitt barn skulle mobbat någon annans barn. Jag fick själv som liten stå ut med att höra både det ena och det andra som har gjort att jag än idag kan bli ledsen och må dåligt. Det vill jag inte att någon annan ska behöva uppleva. Därför tycker jag att det är extra viktigt att tänka efter en extra gång om vad man sänder ut (det kan vara undermedvetet också) budskap till sina barn eller andra barn i sin omgivning. Visst kan det slinka ut en nedvärderande kommentar eller något annan olämplig åsikt när man pratar med vänner/partner eller när man gör något annat? Det finns ett ordspråk som lyder; ”små grytor har också öron”, vilket jag tror är extra sant. Barn snappar lätt upp ord, uttryck och åsikter som vi vuxna framfört. De använder dessa (kan ju även handla om slag också) sen på sina klasskamrater utan att egentligen riktigt förstå hur de sårar. En del vill kanske påstå att barn är elaka och det är sådana saker som hör till skolgången/barndomen. Men jag tror att någon måste så ett frö först innan det växer till en rot av elakhet och att det också finns en bakomliggande historia till varför ett barn mobbar ett annat barn. Därför är det ju viktigt att även det barnet får hjälp. Kanske han/hon har det svårt hemma? Vad kan vi som vuxna göra för att hjälpa?
Ni kanske tänker att det finns ju faktiskt vuxna som mobbar eller blir mobbade? Och ja, det finns det faktiskt. Kanske skulle man kunna se det som ett ännu värre övergrepp? Vuxna kan både mobba barn eller andra vuxna vilket jag tycker är mer oförklarligt (vuxna borde ju veta bättre eller?). Men i dessa fall tror jag det också handlar om en bakomliggande historia. Om man ser någon (barn eller vuxen) bli behandlad illa så är det viktigt att säga ifrån. ”Sluta upp med det där! Så får man inte göra!” Det är viktigt för alla parter att förstå att någon annan tycker att det som sker är fel. Är man utsatt vill man gärna ha en vän och inte känna sig ensam. Egentligen är det nog lika illa att stå tyst och se på som att vara den som utför mobbningen i sig. Det är ju som att i tysthet säga att man håller med. Eller vad tycker ni?
Jag har äntligen gjort slag i saken och bytt bloggportal. Tack och hej bloggplatsen! Hej på dig Nouw! Ni hittar den nya bloggen på: http://nouw.com/lillapys Kod för att importera min blogg till Nouw: 1590276536 ...