Blä vad jag är besviken på min kropp! Den där berömda väggen kom fortare än jag hade anat. Kanske för jag körde på och inte tog det lugnt. Men det kunde ju varit värre. Som ni vet så skulle jag jobba imorn och på fredag. Men eftersom jag haft en sprängande huvudvärk idag (har haft ont i huvudet hela veckan dessutom) så ville jag kolla upp så jag inte hade feber. Men efter jag tagit tempen visade det sig att jag hade feber. Blev att sjukanmäla sig direkt och stanna hemma. Ledsamt, med sånt är livet.

Att som vuxen bli nervös för att gå till jobbet känns nästan lite löjligt, men jag måster erkänna att jag är nervös. Inte så mycket som i att jag är rädd för att det ska vara läskigt eller jobbigt utan mer på ett sätt som att jag är förväntansfull för vad som ske. Ska bli spännande att se vem jag träffar och vad dagarna har att bjuda på! Det som är det centrala med mitt jobb är ju just att jag träffar nya människor och står för nya utmaningar varje gång. Det är som att börja om från noll varje gång jag jobbar, åtminstone till en stor del. Mycket av det praktiska är ju det samma. Nu kommer få en uppdatering sen om hur det går. Ska försöka förklara lite mer lite för er vad jag egentligen gör på jobbet. Men det kommer till helgen. Nu laddar jag för träningen ikväll med ett glatt gäng tjejer i olika åldrar (från 15-80 år).

Trots att jag i lördags var superförkyld så blev jag mirakulöst frisk till idag. Vet inte vad det är men jag verkar inte riktigt bli sjuk. Det är i och för sig bra, men frågan är om (och i såfall när) ett bakslag kommer. Det är väl bara att köra på i 190 km/h tills man når väggen. Får passa på när tillfälle ges. Var i vilket fall och tränade idag. Men tog det lugnt så jag inte skulle ta ut mig ifall jag skulle må sämre. Nu såhär efteråt känns det bra, både att jag tog det lugnt men också för att jag tränade. I morgon ska jag köra mitt egna pass och hoppas det går lika bra. Troligen kör jag då heller inte till 100% för att inte ta ut mig. På onsdag blir veckans sista pass eftersom torsdag och fredag kommer ägnas åt jobb. Så ni som bor i närheten av Lidköping får gärna besöka mig på Hjertbergs.

   Jobbkläderna på!

Efter farmors begravning så var vi i Prästgården (där farmor och farfar bodde när jag var liten) och åt lunch. När vi var klara passede jag på att se mig lite omkring i huset. Det finnd mycket minnen där. Lekte mycket hos farmor och farfar när jag var liten. På övervåningen hade de sitt sovrum och det gästrum jag sov i ibland. Nu hade de gjort om där så man knappt kände igen det. I det rum som jag brukade sova i hade de tapeteserat om. Tyckte det var så fint så jag var tvungen att fota lite.

  Där inne stod en gammal gungstol...

  ....som jag bara var tvungen att testa!

   Där soffan står nu stod då sängen som jag sov i.

   På nedervåningen fanns kakelugnen, som tyvärr inte gick att elda i. Men fin är den ännu.

Trots rinnsnuva blev det en tur till mitt älskade Gbg! Vädret var inte så lovande när vi gav oss iväg i morse, men det klarnade snart upp och i Götet sken stundvis solen. Kommer dock bli ett besök dit igen då det inte blev nån operation för svärmor idag. Det är ju både trevligt och trist på samma gång. Lite shopping och fika hann vi med ändå.

   Söt chai latte.

  Supergod bakelse med chokladmousse, hallon och mörk choklad.

  Det syntes att Mello var i stan. Även om programmet i sig sen var skit så var det ju kul att känna av lite stämning där. Blev inget live i år, vilket jag nästan är glad för.

Näsan rinner, ögonen rinner och halsen kliar. Men jag ska inte ge mig, jag ska ändå göra ett kortare besök i mitt Göteborg imorn. Svärmor ska inte behöva åka ensam.

Häromdan träffade jag en vän som jag inte sett på länge. Tyckte hon såg så annorlunda ut. Hon berättade att hon gjort en gp och tappat 40 kilo. Är imponerad! Mina 20 känns i jämnförelse ingeting. Men min resa har ju varit imponerande för mig. Vi enades om att om man har många kilo att tampas med försvinner de oftast lättare än de där få som finns kvar när man gått ner några kilo. Jag kämpar egentligen inte med min vikt, är väldigt nöjd. Det jag dock skulle vilja är att kunna visa hur vältränad jag blivit. Min mage ser inte ut som en mage som tränar 4 gånger i veckan utan en mage som tränat 4 gånger totalt i sitt liv. Armarna och bröstmusklerna är de ställen där det syns bäst. Sen är det ju alltid bra att inse det faktum att alla ser olika ut och det kanske inte går att få samma form som någon man beundrar. Men jag kan försöka! Det är lätt att ge upp när man ändå är så nära. Men jag ska inte ge upp!