När jag surfade runt på en av mina favoritsidor på nätet, IMDB, så hittade jag lite information om en ny svensk film. Den har premiär i sommar och är baserade på Håkan Hellströms låttexter. Tycker det låter som en helt perfekt film för mig. Vad tror ni? Flipp eller flopp?

För tio år sen blev jag  förälskad i en kille, som sen följt med mig i mitt hjärta sen dess. Det var en varm kväll i juli. Jag och en vän befann oss på ett kokande Skansen. Vi hade varit där sen tidigt på morgonen och det var snart dags för direktsändning av "Allsång på Skansen".  Vi hade sett Lasse Berghagen flera gånger och vinkat av glädje. För er som inte minns så var det han som var programledare då, långt innan Mums...eller jag menar Måns Zerlmerlöw tog över. Nån gång under sändningen dök i alla fall den här mörkhåriga, lite äldre och mystiska killen upp. Han stod där, mitt på scenen i sin sjömanskostym och sjöng en sång som gick rakt in i mitt hjärta. Den sommaren gick Håkan Hellströms låtar varma på min mini-disc (ja det var innan man hade mp3-spelare)! Jag var fast kan man säga! Sen dess har min "förälskelse" svalnat en aning och jag lyssnar inte lika ofta på hans musik. Men när jag väl gör det så känner jag lite av samma pirr jag kände då, sommaren 2003. Tänkte dela med mig av några favoritlåtar till er, så kanske ni själva känner lite pirr?

Hittade en fin musikvideo med Robin Stjernberg, på Friends facbooksida. Tycker den återknyter till några av mina tidigare inlägg. Visst är texten både fin och relevant?

JA, jag är väldigt nöjd idag! Det var rätt låt som vann Melodifestivalen igår. Jag sjöng med, jag röstade, jag väntade nervöst på resultatet, jag tjöt och aplåderade när han hade vunnit. Som ett äkta fan av Mello så kollade jag alla delfinalerna slaviskt i år (var ju i Gbg och såg det livet) och hade endast två favoriter (som ni kanske redan vet). Jag tyckte att bidragen höll en ganska låg standard i år så det var svårt att finna en med wow-faktor. Det tog några extra lyssningar innan den satte sig på hjärnan och jag var inte särskilt förtjust i Robin Stjernberg sen innan. Men han överraskade mig väldigt mycket!

Så GRATTIS till vinsten, den är du värd!

  Foto:Maja Suslin/Scanpix

Hittills har jag inte pratat så mycket om Melodifestivalen eftersom det inte varit så många intressanta låtar som deltagit eller gått vidare till finalen. Men redan i Göteborg blev jag förtjust i Anton Ewalds låt (ja inte bara i låten utan i docksöta pojken Anton själv också) och förra veckan blev jag överraskad av Robin Stjernberg. Därför blev jag extra glad då de båda pojkarna lyckades ta sig från andra chansen till finalen (nästa vecka). Nu kan jag iallfall njuta av några av bidragen. Sen behöver de ju inte vinna (och de gör nog troligen inte det heller) utan bara göra en bra show för att jag ska bli nöjd. Fast det vore ju ett stort plus om någon av dem vann, det ska jag inte sticka under stol med!

   Robin och Anton i en delad segergest. Foto

Den här har satt sig på hjärnan likt ett envist kletande tuggummi under skon. Det roligaste är att jag är med i klippet också (syns första gången 00:37 and so on). Håll utkik medan ni lyssnar!

Just nu har jag ont i hela kroppen. Värst är det i fötter och händer på grund av allt klappande och stampande igår. Halsen har dock klarat sig fint trots att jag skrek och tjoade hen hel del faktiskt. Jag kan fortfarande inte förstå att vi satt så nära scenen som vi gjorde. Det kändes som man befann sig inne i nån annans kropp och såg ut genom den som i en teve. Man fick väldigt stor insikt i hur tv-sändningen gick till. Det flög fram en massa kameramän, dansare, roddare och studiomän förbi oss vid scenen i tid och otid. Då och då fick vi massa extra glitter/konfetti blåsta på oss också då en man med lövblås gick runt för att städa scenen. Jag hade det där överallt innanför kläderna och i skorna. Vi hade jätteroligt och det var helt klart den bästa Melodifestival-upplevelsen hittills. För er som missat det så satt vi på första parket (rad 1) och det var hur häftigt som helst!

  Ett glas vitt på Taras Turkiskt Kök & bar.

  Supergod mat på Taras Turkiskt Kök & bar innan Melodifestivalen.

  Det bjöds på musikunderhållning innan tv-sändingen drog igång.

Ett nästan fullsatt Scandinavium.

    Programledarna kör lite försnacka med Henrik Olsson (som jag för övrigt pratat med för många år sen då han var programledare för ett ungdomsprogram på SVT).

   Sveriges bästa (och kanske längsta) studioman, Henric von Zweibergk.

Felicia Olsson bjöd på ett vackert och avskalat nummer (med mycket glitter/konfetti).

    Underbare Richard Wolff.

  SHW (eller ska jag säga DHW?) glittrade ikapp!

  Joakim Cans.

  Danny.

  Louise Hoffsten.

   Louise Hoffsten. Tog bilden för att visa hur nära vi egentligen satt.

  Sean Banan. Framträdandet var väldigt spektakulärt.

  Sean den flygande bananen!

  Delar av scenen.

  Edward af Sillén hjälper Gina på plats inför Bollywood-numret.

  Bollywood-dansare (några av dem stod precis jämte oss en stund under uppträdandet. Det var lite lockande att nypa dem i rumpan, men det hann jag aldrig göra.).

  Storbilden och några som satt jämte oss.

  Brandsläckaren på plast ifall pyrotekniken skulle gå åt skogen.

  Andra storbilden och lite av de som satt jämte oss på andra sidan.

Inte för att skryta men....