Fy va jag är dåligt på att blogga nu för tiden tycker jag. Har gjort några tappra försök via min mobil, men så fort jag försökt lägga in en bild har hela inlägget försvunnit. Sorgligt men sant! Har även haft väldigt mycket att göra denna veckan (som ni redan vet) så tiden till bloggen har inte riktigt funnits. Gårdagen blev inte riktigt som planerad. Vi skulle egentligen spenderat stora delar av dagen på flygfältet i Falköping med att kolla bilar och köra Mustang. Men pga dåligt väder och några missförstånd så stannade vi hemma fram tills kvällen. Då tog vi vår vanliga bil och åkte in för att titta på alla andra som vågade köra i regnet. Men när vi väl var där så höll det upp hela kvällen. Pappa var nog lite besviken på att han inte kunde köra, men det kommer fler tillfällen. Jag hade nog också varit lite gladare om det varit sol hela dagen och om jag fått köra Mustang!

Oj, jag höll förresten på att glömma! I fredags körde jag lite nedcabbad MG och sen hade jag, lilla L och hennes mamma lite tjejkväll. Vi åt jättegod hemmagjord pizza, spelade spel och hittade skojiga morötter!

Såhär ser det ut när man botar huvudvärk och mensvärk på samma gång! Värmedyna, kall dryck, blöt och kalla handduk på pannan plus två treo på det! Har ätit lite mat nu också så hoppas på bättring snart då jag har dåligt samvete över att sambon klipper gräset ensam IGEN!

Hade så roligt igår att jag fortfarande har ont i magen (inte bara pga mens och dåliga matvanor) av allt skratt. Vi tog en omväg via Nissastigen till Falkenberg igår. Det var en naturskön väg och vi såg mycket roliga saker längs vägen. Vi styrde först kosan ner till Skrea strand där jag åtminstone fick badat mina fötter. Hade hoppats på hela mig denna gång, men har man mensen from hell så får man hoppa sånna saker. Bättre lycka nästa gång, som det heter! Vi tog även en sväng förbi stugan där nere som jag spenderat några sommrar i, den ägdes tidigare av några släktingar till mig. Hade lätt velat bo där NU! Men nästa år ska vi försöka hyra oss en stuga några dagar och bara NJUTA! Den såg ut som jag kom ihåg det iallafalla, fast med några ändringar. Det hade bosatt sig en liten mås på taket också. Först trodde sambon det var en prydnad, men den levde! Sen styde vi kosan mot centrum där vi (vilket jag ångrar nu) åt pizza! Men man måste ju ha nån mat i magen och det är ju faktiskt semester nu. När vi var mätta på onyttig mat drog vi ner till stranden igen där pappa och sambon tryckte i sig varsin glass (jag åt ingen för det räckte med pizza!). Efter det fick vi stå i världens kö på ICA ( tydligen ville varenda kotte  handla just då) för att köpa 4 drickor! Men vi överlevde det också innan vi till slut hamnade på Vallarna, vilket var slutmålet för vår resa. Där skrattade vi oss igenom 2,5 timmar tillsammans med massa människor, änder, popcorn och godis. En toppendag kan man säga! Idag får jag försöka träna bort gårdagen (och några dagars) slarv med födan! Fy på mig! Men först ska jag äta riktig mat och bota min huvudvärk!

Känns som jag har fått lite bloggtorka för tillfället men den här veckan som börjat nu är fullbokad sen länge. Vi lyckades ändå klämma in en träff med vänner plus en snabb shoppingtur till stan som resulterade i nya bläckpatroner (hurra för det) och en ny telefon till mig från min älskade underbar snälla sambo!

Som tur är har helgen varit lite bättre än tidigare i veckan. Den har varit skön och avkopplande för mig (trots att jag sov dåligt natten mellan fredag och lördag). Grillade lite igår och sen blev vi överraskade av en luftballong. Inte varje dag man ser en sån och sen var den nära också (vilket gjorde det extra spännande). Blev väldigt sugen att testa själv. Tror det är väldigt härligt att flyga där uppe i luften. Idag kunde jag äntligen sova ut och hade ork till att både städa hela huset (med sambons hjälp) och träna en liten stund. Så jag är ganska nöjd nu när jag slöar i soffan och ska strax bege mig upp till en nybäddad säng med rena lakan.

Kolla in mina nya söta strumpor! De är lite stora (one size) men väldigt sköna. Vanligtvis brukar jag inte ha strumpor på nästan hela sommare, men nu har det ju varit så kallt så jag har behövt ha det ändå.

Har haft en dålig dag idag. Det började redan igår med diverse händelser som resulterade i att jag ringe mamma och grät. När jag pratat ut med henne grät jag lite till i soffan hos min sambo. Tur att jag har dom två! Jag har haft lust att bara lägga mig ner och dö idag. Men som den livsglada människa jag är så tänker jag inte dö än på minst 60 år, så ni behöver inte vara oroliga. Det var bara en kort sekunds känsla jag fick. Kanske skulle lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet istället. Men jag har ändå varit produktiv idag och fått lite saker gjorda. Jag och sambon fixade  i trädgården så nu är det lite finare isället för de stora hålen som fanns kvar efter stubbarna vi drog upp! Sen har jag orkat träna iaf i 45 minuter och det var jätteskönt! Träningen är som min terapi, man får ur sig många aggressioner och ny energi!

I boken Allt eller inget  som jag läser nu (läs; läste) berättar författaren Rickard Engfors öppet om sitt liv och om hur det är att leva med panikånget. Han skrev en mening som jag tycker symboliserar hur det känns. "En panikångetsattack är nästintill omöjlig att beskriva för någon som aldrig har drabbats." Det kan jag verkligen hålla med. Om jag ska vara helt ärlig fick jag en alldelses nyss. Som tur är visste jag ju vad det var och hur man ska handskas med den, så det känns mindre läskigt. Men problemet är att den kan komma när som helst. Har till och med haft det när jag kört bil (som tur var ingen större attack, men det hade väl bara varit att stanna bilen på lämplig plats tills det var över) vilket inte är ultimat precis. Ingen (och knappt jag heller) vet ju vad som utlöser dem och heller kan jag inte projicera känslan till nån annan. Ibland önskar jag att alla kunde förstå hur det känns, men å andra sidan är det ju väldigt individuellt hur man upplever och handskas med en sån situation.

Jag ska också erkänn att jag VARJE DAG kämpar med min mentala hälsa (och ibland den fysiska) så att jag kan klara av att leva normalt. Bara att gå till brevlådan eller till affären kan va otroligt jobbigt för mig. Att jag sen klarar att knö mig runt i ett publikhav på torget i Borås är även för mig en gåta. Men vissa dagar klarar jag av sånna stora saker och andra orkar jag inte ens gå ut! Att prata i telefon kan också var en väldigt jobbig upplevelse så ibland är jag inte speciellt social på det viset heller. Det är ju inte så att jag medvetet undviker telefonen och struntar i att svara. Men ibland kan jag istället välja ett sms eller mail. Men å andra sidan kan ju det skapa mer förvirring än ett telefonsamtal då man inte kan höra personens tonläge eller humör.

Jag försöker att inte planera för mycket och att ha någon dag i veckan då jag kan vara hemma för att ta det lugnt. Ibland måste jag känna lusten att göra vissa saker eller/och ha ork till det. Känner jag att jag inte klarar av det så får jag tänka om. Ibland sover jag mycket dåligt eller/och har problem med magen. Då kan jag ha fått lite sömn just den natten och kan därför heller inte göra det jag planerat dagen efter. Jag tycker dessa saker är otroligt jobbiga och i ärlighetens namn skäms jag (fast jag inte borde) för att jag mår som jag mår.  Men samtidigt ska jag ju inte behöva ursäkta mig för min hälsa. Jag har inte valt den själv. JO jag kan äta piller som gör mig apatisk och mer som en robot som klarar allt. Jag tappar känslor som att känna riktig glädje eller sorg. Jag går upp i vikt och blir depprimerad av det istället. Nej tack, då är jag hellre som jag är just nu och står för det! Tack för att ni förstår!