Min magkatarr är lite bättre nu. Har ätit medicin i snart en vecka (ska hålla på en vecka till) och det har hjälpt. Har försökt att tänka på kosten också, men inte alltid så lätt när jag ofta får slänga i mig nått innan träningen. Imorn ska jag dock göra något lite mer skonsamt för magen. Ska dessutom hjälpa pappa imorn med att fixa hans nya bredband, tv och telefon. Har varit hos honom idag också. Städade lite och rensade ur en av garderoberna, där jag hade massor med gamla leksaker. Hitta en hel del spännande saker. Det blir dock en hel del sopor. I kväll har jag hållt i mitt gympapass tillsammans med I. Det gick jättebra! Imorn hoppas jag kunna träna lite igen. Sen väntar en hel del andra saker under veckan. Hoppas hinna sova lite också!

Kan inte fatta att det snart redan gått ett år sen jag tatuerade min fot. Det finns ett minne av en obeskrivlig smärta samtidigt som en känsla av ett lyckorus strömmar genom mig. Jag vill göra det igen! Kanske inte på foten dock. Tror jag vill ha en uggla, eventuellt på ryggen. Men än så länge är detta på planeringsstadiet.

Som vanligt går tiden allt för fort. Har ju hunnit med en massa sen vi hördes sist. Har dock inte haft tiden att hinna sätta mig ner för att blogg. För än nu! Har haft några stressiga och lite jobbiga dagar. Min magkatarr har blossat upp igen och jag har fått eksem på ena fingret. Men det börjar bli bättre. Ska försöka komma igång med träninen igen, på allvar. Lusten och motivationen finns inte alls där. Vet inte vad som är fel, jag som brukade älska det där. Men när jag väl tagit tag i det så känns ju allt så bra. Kanske borde hitta motivation att ge mig själv en spark där bak istället. Nä, skämt åsido, det blir det snart bättre. Ska försöka göra lite förändringar i mitt liv och hoppas att det ger mig en knuff i rätt riktning. Det börjar dessutom närma sig jul. En högtid jag inte är särskilt förtjust i. Känner mycket stress över allt redan nu och det är inte alls kul. Borde egentligen inte vara stressad, men julen har blivit förknippat med mycket oro. Därför är det som en automatisk klocka sätter igång att ticka inne i mig så fort det närmar sig jul. Tack och lov att det inte är snö än. Samtidigt finns det flera saker jag gillar med julen. Musiken och filmerna är något jag uppskattar. Dofter och smaker lika så. Jag vill ha en jul med mycket människor, god mat, skratt och massor av musik. Det blir dock sällan som jag tänkt. God mat blir det nästan alltid. Det andra kommer lite i skymundan. Men jag kanske får min drömjul någon gång i livet. Kanske när jag själv får barn. Nån gång i framtiden! Jag menar, julen är ju magisk när man är bar

Den här veckan har jag knappt haft nån tid eller tillfälle att träna. Antingen har det varit huvudvärk eller annat som kommit i vägen. Nästa vecka får jag ta nya tag helt enkelt. På lördag vankas det kalas här i huset. Så jag har under veckan städa och skurat. Så nu är 90% av huset skinande rent! Bara lite småfix kvar. I morgon ska jag handla mat och annat gott så vi inte behöver gå hungriga. Ser fram emot att ha massor med gäster här, både barn och vuxna.

 När jag träffar en ny människa så är inte det första jag berättar om att jag är sjuk. Många kanske inte ser det som en sjukdom, men det är det. Jag har panikångest och i vissa omgångar depression. Jag äter medicin, en tablett varje dag för att kunna fungera. Annars blir jag extremt stressad och orolig. Jag kan få några av dessa symptom än då, som alla andra, men inte i lika stor skala som utan. Saker jag gör, framför allt i sociala sammanhang, är en utmaning. Jag har kommit extremt långt i min utveckling, vilket jag är stolt över. För er som inte är i samma situation så kanske det inte verkar som ett stort steg, men för mig är det en enorm seger. När jag började blogga, för ca 5 år sen hade jag inte fått min diagnos. Under våren och sommaren 2010, då jag mådde som sämst var bloggen ett väldigt bra forum att ventilera sina känslor. Det tycker jag fortfarande. Det jag nu känner är att, eftersom jag inte berättar för alla om min sjukdom, är att man ibland blir missförstådd. En del dömer mig, innan de har all information. Det syns faktiskt inte utanpå hur man mår inuti. Det gör mig ledsen, för jag varken vill eller kan förklara för dem då. Då mår jag mycket sämre och går in i mig själv.

Sedan jag var liten, då jag hade väldigt många öroninflammationer som ledde till att jag fått ärr på trumhinnan, har jag hört dåligt. Detta har på senare år lett till att jag lättare går in i mig själv och slutar lyssna. Jag kan upplevas som nonchalant eller ointresserad. Men så är inte fallet (åtminstone inte ifall du har något intressant att säga). Koncentrerar jag mig och lyssnar, då hör jag vad du säger. Har dessutom ett bråck på övre magmunnen. Detta leder till att jag ibland kan få ont i magen och må illa. Magkatarr och sura uppstötningar. Det blir dessutom värre ifall jag ligger på mage. Då trycker det liksom på. Har varit nära att kräkas nån gång när jag tränat. Lite pinsamt, men jag vet ju hur det känns så jag har avlett en katastrof. Så ibland är det mycket bakomliggande saker som gör att man beter sig som man gör. Sen finns det ju de som bara är konstiga och dem får vi ta med en nypa salt. Nu vet ni varför jag är som jag är!

Kära vänner! Nu är jag tillbaka i cyberspace igen! Vårt nya modem kom på posten idag, till vår stora glädje. Kommer under kvällen försöka hinna med att svara på era kommentarer som trillat in under veckan. Är ganska trött, då jag gick upp extra tidigt för att hämta pappa i Falköping. Imorn ska jag sova....länge! Sen blir det som vanligt tisdagsgympa. Nu är även vårt avlopp i köket fixat. Pappa var här igår och lagade det. Annars har helgen varit lugn. Träffade en fin vän i fredags och vi hade tjejkväll medan sambon var ute på galej. Igår skaffade jag en ny hallampa, det är som att gå in på ett disco varje gång man går igenom där nu. Mysigt!