Direktlänk till inlägg 28 oktober 2014
När jag träffar en ny människa så är inte det första jag berättar om att jag är sjuk. Många kanske inte ser det som en sjukdom, men det är det. Jag har panikångest och i vissa omgångar depression. Jag äter medicin, en tablett varje dag för att kunna fungera. Annars blir jag extremt stressad och orolig. Jag kan få några av dessa symptom än då, som alla andra, men inte i lika stor skala som utan. Saker jag gör, framför allt i sociala sammanhang, är en utmaning. Jag har kommit extremt långt i min utveckling, vilket jag är stolt över. För er som inte är i samma situation så kanske det inte verkar som ett stort steg, men för mig är det en enorm seger. När jag började blogga, för ca 5 år sen hade jag inte fått min diagnos. Under våren och sommaren 2010, då jag mådde som sämst var bloggen ett väldigt bra forum att ventilera sina känslor. Det tycker jag fortfarande. Det jag nu känner är att, eftersom jag inte berättar för alla om min sjukdom, är att man ibland blir missförstådd. En del dömer mig, innan de har all information. Det syns faktiskt inte utanpå hur man mår inuti. Det gör mig ledsen, för jag varken vill eller kan förklara för dem då. Då mår jag mycket sämre och går in i mig själv.
Sedan jag var liten, då jag hade väldigt många öroninflammationer som ledde till att jag fått ärr på trumhinnan, har jag hört dåligt. Detta har på senare år lett till att jag lättare går in i mig själv och slutar lyssna. Jag kan upplevas som nonchalant eller ointresserad. Men så är inte fallet (åtminstone inte ifall du har något intressant att säga). Koncentrerar jag mig och lyssnar, då hör jag vad du säger. Har dessutom ett bråck på övre magmunnen. Detta leder till att jag ibland kan få ont i magen och må illa. Magkatarr och sura uppstötningar. Det blir dessutom värre ifall jag ligger på mage. Då trycker det liksom på. Har varit nära att kräkas nån gång när jag tränat. Lite pinsamt, men jag vet ju hur det känns så jag har avlett en katastrof. Så ibland är det mycket bakomliggande saker som gör att man beter sig som man gör. Sen finns det ju de som bara är konstiga och dem får vi ta med en nypa salt. Nu vet ni varför jag är som jag är!
Jag har äntligen gjort slag i saken och bytt bloggportal. Tack och hej bloggplatsen! Hej på dig Nouw! Ni hittar den nya bloggen på: http://nouw.com/lillapys Kod för att importera min blogg till Nouw: 1590276536 ...