Nu har farfar fått komma ner i jorden. Vi gjorde inte så stor sak av det hela utan gjorde lite som vi kände. Jag fick äran att sänka ner urnan i hålet. Hade först trott att det skulle kännas svårt, men det svåraste hade ju redan varit. Nu kände jag mer en lättnad över att det blev ett avslut. Nu fattas bara en gravsten. Det var väldigt kallt på kyrkogården, men det är det ju alltid. Vi åkte frusna hem till farmor där vi fikade, pratade och skrattade tillsammans. Det kändes skönt, men vi saknade farfar en smula. Han hade älskat min hembakta banankaka med choklad! Han hade säkert tagit tre stora bitar och sen avslutat det med en extra sockerbit till kaffet. Troligtvis hade han lagt av ett mörkt skratt (som bara han kunde) och sen tagit mig i handen när jag skulle gå. Sen skulle han sagt, ibland med en tår i ögat:

-Det var kul att träffa dig, hoppas vi ses snart igen!

  Jag hade köpt en gravderkoration och pappa ett fint ljus.

  När vi fikade så tände vi farfars ljus, som även fanns med på hans begravning (stod på kistan under ceremonin).

  Dagen till ära hade jag på mig farfars gamla väst som jag fått av honom och mina nya jeans också (!!!).

  Farmor hade bakat havrekakor och jag hade bakat banankaka med choklad!

Hittade en käck liten bild, citat eller vad man ska kalla det. Tyckte den var söt på nått vis. Tror det bor några få kalorier i min garderob men inte lika många så att det märks på kläderna längre. Har nog lyckats utrota några då trots allt! Vill inte ha in dem bland mina kläder igen, tack!

 Hittade ett väldigt passande citat, dagen till ära! Är nog beredd att påstå att jag även imorn kommer känna mig sore (öm) men inte känna mig ledsen för det då heller. Kan erkänna att jag tyckt att det varit ganska jobbigt att inte vara så rörlig idag, men från ett citat till ett annat: No pain, no gain!