Fick en egen crossmotorcykel av min sambo i fredags. Tjoho, här ska det ut och åkas. Ska skaffa lite nya delar till den, dekaler och annat att piffa upp den med. Sen ska jag fixa ordentliga kläder för hjälm och glasögon har jag redan.

Den 20/3-2011 kl 00:00 förlovade jag mig med min sambo.   

Min 

Jag är med och tävlar om att bli veckans blogg på : http://stigsdotter.bloggplatsen.se/

Jag minns när jag en gång skulle cykla på mammas stora cyklen fast jag va liten. Det slutade med x antal skrubbsår. Mamma hade nån typ av sårtvätt som luktade gott.

Jag minns när jag hade varit hos farmor som liten då mamma och pappa kom för att hämta mig. Jag kramade mamma och hon luktade som bara hon  brukade göra. En blandning mellan cigarettrök, white musk och tvättmedel. Då kände jag mig trygg.

Jag minns när jag och pappa skulle gå till skogen. Där hittade vi mossa och lav som vi sedan låtsades vara lösskägg och muschaser. Jag skrattade så åt pappa.

Jag minns när jag gick i lekskolan/förskolan. Jag hade en rosa-lila ryggsäck med Tom & Jerry på. Den hängde på min plats på den svarta kroken under den röda lådan. Jag blev ledsen för någon hade sagt nått dumt till min så jag gick till min väska och grät. Var det nån som såg? Var det någon som tröstade?

Jag minns när jag blev kallad tjock fast jag egentligen inte var det. Jag har hela livet trott att jag är tjock. För att trösta min sorg har jag straffat min kropp genom att äta onyttigt samt att jag mått så dåligt att jag tagit tabletter som gjort att jag gått upp  i vikt.

Jag minns när jag grät varje dag när jag kom hem från skolan för att det alltid hänt något jobbigt under dagen.

Jag minns när jag försökte ge igen och fick då skit för jag skadat någon "oskyldig" som egentligen skadat mig mer innuti. Men jag fick aldrig sitta i frökens knä för att bli tröstad när jag grät.

Jag minns när min morfar dog och jag var ledsen. Då fick jag höra att jag var känslig och löjlig som var ledsen. Det är ju så patetiskt av en 12 åring att vara ledsen när man blir retad, särskilt när ens morfar har dött.

Jag minns när jag ville börja spela fotboll. Men när nån sa att den sporten var för krävande och svår för mig att jag inte vågade för att slippa göra bort mig.

Jag minns när mamma och jag åkte för att köpa nya häftiga kläder för att jag skulle bli mer populär så de andra slutade reta mig. Mamma köpte ett Guns n' roses-halsband till mig fast jag inte hade en aning om vem de var DÅ.

Jag minns när min farmor kallade mig tjock.

Jag minns när jag blev kallad ful. Hör man det tillräckligt många gånger så är det ju sant. Eller?

Jag minns när vi skulle ha gympa och spela någon lagsport. När man skulle bli uppdelad i lag blev man nästan alltid vald sist för man var ju SÅÅ dålig.

Jag minns när jag hade en kompis som jag tyckte om. Vi lekte mycket hela hösten och våren. Efter sommaren så ville hon inte vara min vän längre eftersom hon fått en ny kompis som sagt att jag var dum.

Jag minns när jag var liten och jag fick ta skit för att mina föräldrar inte var alla andra till lags. Men fick inte ha sina egna åsikter där.

Jag minns när blev ledsen i skolan då jag låste in mig på toaletten och vägrade att komma ut. Det 70-tals inspierarede inredning och den senapsgula dörren kände som ett fängelse men samtidigt min trygghet. Jag mådde illa!

Jag minns när jag skrev ett brev i skolan till en kompis och någon gick in i min bänk, läste brevet och kladdade över allt med fula kritor.

Jag minns när någon retade med medan andra tittade på utan att göra nått åt det. Var jag inte värd mer?

Jag minns att efter rasten så satt jag vid min bänk och grät med huvudet på bänken och armarna runt men ingen brydde sig.

Jag minns när de kallade min pappa för nått elakt som nån förälder kommit fram till och berättat för sitt barn. Det tyckte ni var kul va?

Jag minns när vi hade klassfest med övernattning. Jag kände mig ensam, osäker och utlämnad. Jag kröp ned i min lila sovsäck en bit ifrån de andra. Jag hade mina gosedjur som jag tydde mig till. Jag råkade prata lite högt med dem, de andra skrattade åt mig.

Jag minns när de kallade min mamma tjock.

Jag minns när vi var på skolutflykt och fiskade. En av de äldre pojkarna råkade sätta ett drag i mitt långa hår. Det gick inte att få loss så de klippte bort deler av mitt hår.

Jag minns när jag frågade en person, som jag trodde var min vän, om hon ville bli min bästis då jag fick svaret: - Nej det vill jag inte, för du tränar inte.

Jag minns när en av dem som var dum mot mig skulle följa med mig hem efter skolan. Jag var jätteglad och så fram emot dagen eftersom jag kände mig accepterad. När jag kom till skolan hade hon ändrat sig och skulle med en annan person hem istället utan att säga nått till mig. Egentligen förstår jag inte varför jag ens brydde mig!

Jag minns när jag första gången hade bh på mig i skolan. Jag fick höra diverse kommentarer om detta och vågade inte ha bh igen för än 3 år senare.

Jag minns att min mamma köpt en gammelrosa mysdress till mig (som jag älskade) som jag hade i skolan,när de kallade mig för gris.

Jag minns när vi lekte i gympasalen på en stor orange matta. Jag la mig på mage på madrassen och de andra började plötsligt slänga sig på mig. Det gjorde ont, jag grät men vågade inte säga nej. Ingen märkte att jag blev ledsen.

Jag minns när vi var på klassresa i Norge hos brevvänner. Några av mina "klasskompisar" lekte sanning eller konka. De skulle välja ut den fulaste tjejen som en kille skulle krama eller nått. De valde MIN brevvän.

Jag när jag var på scoutläger och mina kompisar hängde i killarnas tält. Men jag fick inte vara med för jag var inte tillräckligt snygg.

Jag minns när jag i högstadiet satt på huk vid mitt skåp då en kille tog sin bandyklubba, sköt in den mellan mina ben och strök den mot mitt kön. Han kallade mig sedan något otrevligt. Jag har aldrig känt mig så smutsig.

Jag minns blev arg på en kille som gjorde mig ledsen. Jag tog mot till mig, slog honom, spottade honom i ansiktet och sedan gick jag därifrån. Det kändes skönt och det blev lite bättre efter det.

Jag minns när jag försökte berätta hur dåligt jag mådde till några kompisar men de inte trodde mig. De skrattade åt mig för de trodde jag skojade. Så har det varit ofta, jag har varit rolig istället. Dumt av mig kanske?

Jag minns en vän som jag trodde var min bästa vän. Hon skrattade åt allt jag gjorde och fick mig att tro att allt var pinsamt. Sen skällde hon ut mig när jag inte ville vara hennes vän längre.

Jag minns en vän som inte litade på det jag sa som var sanningen utan trodde på löst skvaller.

Tror aldrig att det du säger eller gör kommer glömmas av. Vissa saker sitter kvar hela livet. De saker jag minns har hänt mig från jag var 5 år, nu är jag 27 år. Att såra någon är som att skära ett djup sår i hjärtat som kanske aldrig läker. Tänk på det!

När jag var i affären förut så tittade jag förbi saft/sylt-hyllan. De hade fått in en ny Fun light. Tyckte den lät god och ville testa den så jag köpte med flaska hem. När jag testade den så blev jag positivt överraskad över hur god den var. Helt klart min nya favorit. Kan varmt rekomenderas om man gillar kiwi.

Mina nya hobby är LatinMove = ett zumbainspierarat danspass. Känns mer som man är ute på krogen och dansar röven av sig än att man tränar. Men efteråt och i några dagar  känns det att man tränat. Men det är väldigt skönt både under och efteråt. Inte nog med det så får man bättre självförtroende och man får mer dansmoves att köra när man är ute på disco. Har ju problem med min ischias och det hjälper mot värken (iaf ett tag) att dansa lite. Känns skönt att slippa proppa i sig piller för det också. Räcker med dem jag redan tar. Har förövrigt minskat dosen nu i samråd med läkaren och ska försöka sluta inom två månader då jag ätit tabletterna i ett år.

Som ni vet så är jag en Big Brother junkie- light och därför är det ju inte konstigt att jag tittat på dagens avsnitt också. Man har klart sina favoriter där inne och sina hatobjekt som alltid. Men idag skrattade jag åt dem där inne för att vissa av dem är så sjukt patetiska och sugna på uppmärkamhet. Man kanske är därför just DE är med i Big Brother och inte jag. (JAG hade också gjort "bra" tv men på andra grunder.) När "vuxna" män börjar gråta och när en av dem börjar sjunga med i sånger och göra gester till musiken på ett patetiskt och klysigt sätt så har det nog gått lite för långt. Jag låg dubbelvikt i soffan för det såg sååååå jävla töntigt ut. Att gråta på det sättet kan inte ens en tjej komma undan med. Vad är det för mesar de tagit in? Men de fick iaf mig att skratta, även om det inte var meningen troligtvis. Fick lite vibbar till Big Brother 2006 när Anton Granlund river av "You raise me up" till Carinas ära. Det kan få mig att skratta igen och igen. Vill du se kan du ta och kika in på:  http://www.youtube.com/watch?v=IAeTkbfII1w

När jag chattade med min kusin förut blev jag jätteinspirerad av henne eftersom hon sa nått om chokladbollar. Då tänkte jag som så att; -Varför inte göra egna? Så blev det.

Ingredienser

• 100 g smör
• 1 dl socker
• 1 msk vaniljsocker
• 3 msk kakao
• 3 dl havregryn
• 2 msk kallt starkt kaffe
• 1 msk grädde
• pärlsocker eller annan garnering

Ps. Man kan välja att ha mindre socker och liter mer kako i. Ds.