När jag kikade in på en av mina favoritbloggar så såg jag att jag hade blivit nominerad att göra detta inlägg samt att även nominera 5 andra till att göra samma sak. Jag tycker att ni ska kika in på Sofies blogg också, när ni ändå är i farten.

1. Ibland så tänker jag på engelska, fast jag har svenska som modersmål. Detta gör det lite svårt för mig att förmedla vissa uttryck som inte går att översätta till svenska. Tror jag tittar på för mycket engelskspråkiga filmer och lyssnar på mycket engelska texter. Ibland läser jag ju en del på engelska också, vilket gör att jag börjar tänka på engelska.

2. Jag har en såkallad "lång-tå", då min "pek-tå" är längre än alla de andra tårna. Det är ett släktdrag i min familj på mammas sida. Har hört att de som har en sån tå är lite smartare än alla andra, men tror nog inte det är sant i alla fall.

3. Fast att jag är 29 år och har en universitetsutbildning så vet jag inte riktigt vad jag vill göra med mitt liv. Men jag har ju hela livet framför mig så, varför stressa?

4. Jag är livrädd för att ta blodprov (blod i allmänget är obehagligt). Jag blir helt svimfärdig när jag ska göra det så jag undviker det så gott det går. Det går lite bättre att ta provet i fingret än i armen. Nu är jag inte lika rädd längre för blod som jag var förr, för då kunde jag till och med må dåligt av att se blod på tv. Nu ser jag gärna på tv-program med operationer, jag tycker det är intressant.

5.  När jag var liten så ville jag bli radiopratare. Jag spelade in egna radioprogram på massa kasettband där jag sjöng och gjorde intervjuer (med mig själv för det mesta). När jag blev äldre gjorde jag inspelningar med kompisar. Jag har kvar flera av de banden. Jättekul att höra faktiskt! (Kanske vore en ny karriär att satsa på?)

6. Jag hade min första pojkvän när jag var 19. Vi träffades via nätet och det höll 1 månad, tills han gjorde slut. Det visade sig att han hade 2 andra tjejer samtidigt som vi var ihop. (Ca 1 år senare träffade jag min sambo och vi har varit ihop i 9 år nu!) 

7.  När jag var liten så hade jag en massa öroninflammationer. Jag var ofta sjuk och mådde väldigt dåligt. En gång råkade jag kräkas mitt på golvet, när vi var på sjukhuset. Sen gjorde de en operation på mig och plockade bort min körtel bakom näsan. Efter det har jag inte haft nån mer öroninflammation, men jag hör lite dåligt ibland pga alla ärr som bildats på trummhinnan av inflammationerna.

8. Jag har sjukt stora halsmandlar. En del som har kollat in dem tror att jag har halsfluss hela tiden, eftersom de är så stora. Å när jag väl har halsfluss (vilket inte är så ofta) och kommer till sjukhuset så brukar läkare/sjuksköterskor rygga tillbaka när de ser dem i ren förskräckelse.

Då var det dags att nominera andra till den här utmaningen. Jag tänker välja fem stycken av dem jag brukar besöka. Ska bli intressant att se vad ni har att bekänna:

Mysbella

Margita

PrincessEmma

Decdia

Lajsa

Ser ni min "lång-tå"?  

Har spenderat dagen med pappa. Vi åkte till Borås där pappa skulle på läkarbesök. Som tur är så mår han bra och hans värden var bättre än förra året. Vi fortsatte dagen med lite shopping. Jag köpte tre nya träningstoppar och två vanliga toppar. Sen fick jag tag i en förlängningskabel till mina hörlurar (så jag kan koppla dem till tvn) och lite andra småsaker.  När jag kom hem så invigde jag en av träningstopparna och förlängningskabeln med ett pass på mitt promenadband. Det var helt perfekt att kolla på "Vem vet mest" samtidigt som man går och svettas samtidigt. Jag utklassade även flera av deltagarna i programmet med att svara rätt på massa frågor.

    Dagen till ära hade jag på mig min "nya" skinnjacka.

När jag och sambon höll på att röja på övervången, i eftermiddags, så kom lilla L och hennes mamma förbi. De kom för att hämta inbjudningar till L's stundande barnkalas, som jag ordnat. Med sig hade de en jättesöt blomma till mig. Blev både överraskad och glad! Det känns kul att få uppskattning ibland, då vet man att man är bra.

Ända sen jag var på Melodifestivalen och fick massa konfetti över mig så har jag hittat små bitar överallt här hemma. Det verkar aldrig ta slut, för jag hittade flera när jag städade i lördags. Jag menar, det är ju snart en månad sen. När ska det ta slut?

  Nog för att jag gillar glitter, men det får ta och räcka nu!

För exakt 10 år sen gick jag som i en dimma av lyckorus. Jag var tvungen att berätta för alla vad som hänt. Tidigare hade jag varit otroligt nervös. Jag var orolig för att jag skulle blöda och att det skulle göra ont. När jag väl var där och han satte igång så slappnade jag av. Detta gjorde att jag började känna mig yr och mådde illa. Fick ligga på mage resten av tiden, men efter en cirka timme så satt den där. Min första tatuering! Tror det snart är dags för nummer tre!

Som den historieintresserade person jag är så kunde jag inte låta bli att kolla in reprisen av Det händer här, nu ikväll. De besökte Habo i det första programmet och levererade en hel del intressant information. Detta fick mig att tänka på min släktforskning (som för tillfället ligger på is), delvis för att min pappas kusin bor där och hon har hjäpt mig en bit på vägen med min forskning. Det finns mycket intressant att gräva i där om mina släktingar. Egentligen borde jag ta tag i det igen och försöka få ordning på alla släktingar som jag ännu inte skrivit in i mitt forskningsprogram. Hittills har en historia fastnat lite extra. Min farmors morbror, Cleas Algot, emigrerade till USA (som så många andra) någon gång under 1893. Han bosatte sig i Rockford där han arbetade sig upp som affärsman och senare blev han ägare av en bar/saloon. Han hann även med att gifta sig och fick också en son, Carl. När sonen var sex år, blev Claes Algot dödad i en olycka. Det finns misstankar om att den här olyckan inte var en olycka. Kanske blev han mördad? Sonen fick tydligen ärva alla pengar (enligt rykten var det en stor summa pengar) som han sedan spenderande i rasande takt. Det som också hör till historien är att jag fått berättat för mig att sonen dog ung, men när jag får några månader sen letade efter foton hos min farmor hittade jag bilder på en man som skulle kunna vara Carl. Om åldern stämmer med fotot skulle han åtminstone kunna varit i lagon ålder att bli far innan han dog, vilket i sin tur betyder att jag skulle kunna ha släktingar kvar i Rockford (eller nån annanstans i USA) som kan veta mer om den där händelsen. Var det en olycka eller mord? Vad hände egentligen? Och vad hände mer Carl?

Hittills har jag inte pratat så mycket om Melodifestivalen eftersom det inte varit så många intressanta låtar som deltagit eller gått vidare till finalen. Men redan i Göteborg blev jag förtjust i Anton Ewalds låt (ja inte bara i låten utan i docksöta pojken Anton själv också) och förra veckan blev jag överraskad av Robin Stjernberg. Därför blev jag extra glad då de båda pojkarna lyckades ta sig från andra chansen till finalen (nästa vecka). Nu kan jag iallfall njuta av några av bidragen. Sen behöver de ju inte vinna (och de gör nog troligen inte det heller) utan bara göra en bra show för att jag ska bli nöjd. Fast det vore ju ett stort plus om någon av dem vann, det ska jag inte sticka under stol med!

   Robin och Anton i en delad segergest. Foto

Nu när det är dags för fredagsmys så har jag skaffat mig en ny favorit. Bättre smak och mindre innehåll. Räcker gott åt mig! Tar mig ett (eller två) glas Coca-Cola light till det också medan jag kollar tv (och senare film).