Min önskan om att återse havet blev uppfylld tidigare än ni kunde tro. Redan igår vid skrivandets stund visste jag att det idag var dags för ett dopp i det stora blå, med solen i ryggen och vinden i mitt hår. Det var så otroligt skönt i vattnet att jag inte ville gå upp. Jag hade lätt kunna ligga i plurret flera timmar ifall det funnits tid. Efter lite bad och en hel del sol så begav vi oss till Vallarnas friluftsteater. Där såg vi årets upplaga av den årliga revyn. Den var väldigt underhållande och jag fick bitvis ont i magen samt tårar i ögonen av alla skratt. Med mig hade jag min goa sambo samt två av våra närmaste vänner. Hoppas kunna få flera härliga dagar vid havet snart.

Underbart vid havet med den nya bikinin på.

   #kroppsideal #yourbody #yourrules

Ibland undrar jag ifall jag var fisk i mitt förra liv, eller kanske en sjöjungfru eftersom jag gillar havet så mycket. Vatten i allmänhet har jag en förkärlek till. Dock har jag inte kunnat badat så mycket det senaste, men ska försöka ta igen det nu. Längtar efter ett dopp i havet, som förhoppningsvis inte blir det sista för i år. Känslan av saltvattnet mot kroppen är speciell, smaken av det är dock ännu mer speciell (haha). Minns att jag för många år sen åkte med min mamma och hennes vännina till Åsa för att besöka vänninas släkting. Då passade vi på att bada. När jag simmade ut så råkade jag få en rejäl kallsup och svalde det extremt salta vattnet (kan fortfarande känna smaken i munnen). Det var så salt så jag nästan kräktes. Det tog väldigt lång tid och flera sura godisar innan den ebbade ut. Inte mitt bästa minne av havet, men detta avskräckte mig inte från att fortsätta älska havet. Jag är aningen lite mer förtjust kusten kring Bohuslän, men det går bra med vilken kust som helst bara det finns hav.

      Skrea stand i Falkenber (juli 2012).

              Gustavsberg, Uddevalla (juli 2012).

Året 2003 kan man kalla ett magiskt år för min del. Jag upplevde många av mina "första" under det året. Jag var 19 år, tog studenten och livet låg för mina fötter. Under det året hann jag blanda annat med min första riktiga kyss, min första pojkvän (men samtidigt blev jag utsatt för min första otrohet), mitt första jobb och min första tatuering. Man kanske kan säga att jag var sen med mina debuter, men det känns bra för mig såhär efteråt att dessa debuter var sena.Sista året i gymnasiet var nog en av de mest spännande och höjdpunkten var ju studenten. Balen några dagar innan var som en dröm, att få klä upp sig i vackra kläder (en klänning som vi fick uppsydd av en duktig kvinna. Jag valde möster och tyget själv.) och med håret uppsatt på salong. Hårspray och hårnålar var temat!  Jag tog även körkort det året, närmare bestämt den 27 augusti. Vilken lycka! Två månader senare så fick jag min första bil. Det var en liten blå Peugeot 205 Nouveau med träratt. Den hade registreringsnummer GNF så den fick därför smeknamnet Gnuffen. Det blev många mil, många medresenärer och många skratt i den bilen. Det året besökte jag även Stockholm hela tre gånger under en kort period. Det var där jag för första gången förstod vad alla Håkan-fans talat om. Vi besöket på "Allsång på Skansen" fick jag se honom live för första gången. Det uppstod en förälskelse som hållit i sig i över tio år. Jag flyttade även tillbaka till mitt barndomshem, en flytt som inte var speciellt lätt eller helt frivillig. Min mamma flyttade till Norge och jag hade inget annat val just då än att flytta tillbaka till pappa. Året därpå fann jag kärleken igen, i min sambo Kristian och på den vägen är det. Alla sagor har på sitt vis ett lyckligt slut.

      Tatuering nr 1.

  Nybliven student.

  Kittad och klar för balen (halsbandet har en av min bästa vänner gjort, som är guldsmed).

   2003 års andra (av tre) besök i Stockholm.

Det behöver egentligen inte vara svårare än så. Jag tycker man dock för se vad som fungerar bäst för en själv och att man mår bra. Sen är det ju väldigt viktigt att man har kul på vägen för annars funkar det inte.

Dagen blev kanske inte riktigt som jag tänkt. Nog låg jag i hammocken en stund men inte tillräckligt länge. Jag vaknade i morse och var (som vi säger har vi Västergötland) leabröten! Hade ont i varenda ben i kroppen! Blev aningen nojig när jag senare upptäckte ett jättesvullet bett längst ner på benet. Förhoppningsvis har dessa två inget samband. Tror bara att långpromenaden blev för mycket för den här arma kroppen. Å sen dök det upp ett bett på benet också. Förhoppningsvis är det bra igen imorn så jag kan vara som vanligt igen.

Utsikten från hammocken.

   Antagligen ligger jag i hammocken nu och andas!