För några år sen så fick jag en jättebra kokbok av min mamma i julklapp. Den använder jag jätteofta och det står grymt mycket bra recept i den. Allt från att typ koka te-vatten (om man nu skulle misslyckas med det) till de mest avancerade recept av olika slag. Det som inte står där i är knappt värt att veta. Kan verkligen rekomendera den! Om det inte står nått i den som jag vill veta ringer jag antingen mamma eller kollar nätet. Resten av recepten har jag i huvudet!

Som ni säkert minns så berättade jag tidigare om boken jag börjat läsa. Faktum är att jag läste ut den i natt. Kunde inte somna så jag läste och läste tills jag blev trött. Plötsligt var boken slut, så ikväll får jag börja på en ny. Har för övrigt blivit tillfrågad om att berätta lite om vad jag tyckte om boken, vilket jag tänkte göra.

En känd skådespelerska hittas medvetslös i kvinnornas tvagningsrum på Yasuragi Hasseludden och kort därefter upptäcks ett äldre par döda i rum 327. Ingen av incidenterna verkar vara annat än olyckor, men hotellchefen Peter Berg och vd:n Nils Wedén får ändå onda aningar. När ytterligare en person avlider på spa-anläggningen, den här gången i de varma källorna utomhus, går det inte att förneka att det måste finnas ett samband mellan dödsfallen.

Emma Sköld på Nackapolisens kriminalavdelning kopplas in som ansvarig och hon upptäcker ganska snart att detta inte är något rutinfall.

Jag gillade boken. Språket hade bra flyt vilket gjorde det lätt att läsa. Det hände mycket spännande saker som drev handligen framåt och gjorde att jag ville läsa mer. Jag hade aningar om, ganska tidigt i boken, vem som var mördaren. Men det var ändå spännande att följa vägen tills polisen hittade rätt. Motivet var dock svårt att lösa och det gjorde det ju ännu mer spännande. Kan rekomendera boken till er som gillar deckare. Påminner lite om Läckberg, men det är inte så förvånande då Camilla är Sofies mentor.

     Ja Sofie, jag gillade din bok! TACK!

Fick en tidig födelsedagspresent av min sambo idag. Eftersom de hade rea på en bok jag ville ha så köpte han den till mig. Köpet innebar att han (jag) sparade 200 kr typ. Bra köpt säger jag!

Har äntligen kommit så långt med min "Att läsa-lista" att jag hunnit börja med boken jag vann i höstas. "Vila i frid" av Sofie Sarenbrant är riktigt spännande, precis som jag trodde!

När jag städade förut så insåg jag att vi har en lampa i vardagsrummet som inte används. Den liksom bara står där och samlar damm. Så jag fick en snilleblixt (vilket händer väldigt ofta nu mera) att ställa den vid vår lilla fotölj. Det blev riktigt tjusigt tycker jag. Eller vad säger ni?

   Ser det inte inbjudande ut? 

   Den söta kudden.

  La en liten bok där ifall nån får lust att slå sig ner och läsa lite. (Det är ett litet hål i fotöljen tyvärr, som ni kanske ser till höger precis under Sean Connerys hand?)

Häromdan, när jag och sambon var och handlade, hittade jag en intressant pocketbok i en hylla. Har tidigare kikat på den och var väldigt sugen på att köpa den. Men när jag såg priset, 69:-, så kändes det inte lika kul längre. Okej, 69 kronor är inte jättemycket! Men jag visste att jag kunde få den mycket billigare och det fick jag. Var inne på cdon för min sambos räkning, eftersom han ville ha ett spel som jag skulle beställa. Då hittade jag boken där och eftersom det var 50 kronor rabatt där nu så fick jag boken för 14:- (!!!!!!!!) istället. Kändes väldigt mycket bättre pris än 69 kronor! Ska bara se till att få tid att läsa den också. Får jag någon mer sömnlös natt kan jag nog enkelt sluka den. Älskar verkligen biografier och verklighetsbaserade böcker!

Kikki Danielsson - Ett schlagerliv innehåller många öppenhjärtiga skildringar av artistlivets baksida, av problem i privatlivet och hur det är att leva med svår sjukdom och alkoholmissbruk. Kikki ger också en skakande beskrivning av sin uppväxt som mobbat fosterbarn och skriver om vad det inneburit för henne att ha mist kontakten med sin familj i så unga år.

För ett tag sen, när jag var i bokaffären, snubblade jag över ett riktigt fynd. Den här boken, som är utformade som en lärobok i Engelska med Mumin och hans vänner. Tyckte den var jättesöt och sen kostade den bara 49:- också! Kunde inte låta bli att köpa den då! Nu står den så fint i min bokhylla.

På julafton, strax innan det blev riktigt mörkt, gick alltid mor ut på logen med ett stort fat gröt. Det var en vit och god gröt, kokt på mjölk. Ovanpå gröten hade hon lagt en rejäl klick solgult sommarsmör. Grötfatet ställde hon intill ett stort kvisthål i loggolvet. På juldagsmorgonen skyndade sig barnen att se efter om gröten var uppäten, och det var den alltid. Drängen Olof flinade och sa att det var råttorna som hade tagit den, men de andra skojade inte om en så allvarlig sak. Tomtenissen och hans mat fick man aldrig skratta åt.

Mormor berättade att i hennes ungdom hade två drängar, som hade arbetat tillsammans på en stor gård, ett år på skämt lagt smöret underst i skålen istället för ovanpå gröten. När tomten kom trodde han att gårdsfolket hade slutat att ge honom smör på julgröten, och en sådan snålhet kunde han inte tåla. Han gick direkt ut till fähuset och slog ihjäl den duktigaste mjölkkon på gården. Men hungrig var han förstås ändå, och efter en stund gick han tillbaka för att äta upp gröten. När han hittade smörklicken på botten på fatet blev han glad igen och ville ställa allt till rätta. Och han tog den döda kon och bar henne genom sju kyrksocknar, ända tills han kom till ett ställe där de hade en nästan likadan ko. Den tog han med sig tillbaka hem och den döda lät han ligga kvar på den andra gården.

Gröten var en belöning som tomten skulle ha för att han hade hjälpt till på gården under året som gått.

En av hans uppgifter var att sköta om djuren på nätterna, men han var lite orättvis, för en del djur tyckte han bättre om än andra. När han var riktigt snäll mot en häst så märktes det tydligt, för på sådana hästar gjorde han små flätor i manen. Far hade försökt lösa upp flätorna, men det kom alltid nya efter några nätter. Tomtarna brukade dra in säd till gården där de bodde, och den säden stal de från grannarnas åkrar. En bonde hade sett sin lille tomte komma släpande på ett sädesax, och tomten pustade och suckade under bördan. Då sa bonden hånfullt:

- Det där va väl inget å pusta för!

- Men det ska bli mindre nästa gång, fräste tomten tillbaka.

Sen dröjde det inte länge förrän bonden blev utfattig, för nu började tomten dra säd från gården istället. Och då gick det fort, för tomten var vrålstark, och det som hade sett ut som ett ax var i själva verket ett helt lass.

Det var bäst att inte alls lägga sig i vad tomten gjorde eller hur han såg ut.

I mormors barndomshem hade de ofta en tomte som varje vinter siktade mjölet så det blev förtrollat och alltid räckte till, hur mycket pigan än tog i bingen. En kväll hade mor och far i huset fått se tomten stå och sikta, men han såg så trasig och vanskött ut att de tyckte synd om honom. Både tröjan och skjortan var utslitna, och armbågarna stack nakna fram genom tyget. Byxorna och skorna var nedsmetade med lera och kodynga. Skägget hade blivit så tovigt att det såg ut som om han inte tvättat det en enda gång på de tusen år som han troligtvis hade bott på gården. Mössan, som nog hade varit röd, hade hunnit blekna och hade nu samma skära färg som en nyfödd grisunge. Den var hemskt trasig, och för att den skulle sitta kvar hade tomtenissen dragit ner den så långt i pannan att ögonen knappt skymtade under mösskanten. Dagen därpå lät de en skräddare sy en ny dräkt åt tomten, berättade mormor. Sen ställde de sig på lur för att se hur han skulle bära sig åt. I skymningen kom tomten, och när han såg de nya kläderna bytte han genast om. Så började han sträcka på kroppen och kråma sig, och han slätade till skägget med handen så gott det gick. De hade sällan sett någon som varit så högfärdig. Sen så sa tomten:

- Gossen är granner, han sej nerdammer, sikta aldrig, aldrig mer.

Och det löftet höll han. Nu hade han blivit för fin för att arbeta, och gårdsfolket fick aldrig mer någon nytta av honom.

På de gårdar där tomten trivdes och inte blev störd hjälpte han sin husbonde på alla sätt, berättade Olof. Han hade hört en historia om tre drängar som hade tröskat med slaga, och det var ett dammigt och tråkigt arbete. I vanliga fall brukade de blir klara till jul, men nu var det snart påsk, men drängarna som gjorde grovjobbet blev bara mer och mer förtvivlade. Till slut frågade drängarna en kringvandrande finngubbe hur de skulle bära sig åt. Jo, de skulle räkna nekarna, både på kvällen före och morgonen efter, så de fick veta hur många nekar som tomten dragit in på natten. Det gjorde drängarna, och då slutade direkt tomten att dra in säd.

- Han kan inte arbeta när han säger sig kontrollerade, sa Olof.

För det mesta var tomten osynlig. När han visade sig var han oftast lika stor som en femårig pojke, men han var gamma och rynkig i ansiktet, och hade vitt hår och skägg. Men han var bra på att förvandla sig. Till en gård där de förr aldrig haft någon tomte kom en dag en liten parvel och sökte plats. Mor i huset var ensam hemma. Hon granskade honom uppifrån och ner och fnyste:

- Nej, du är för liten!

- Är jag liten? sa tomten, och blev plötsligt så stor att han räckte ända upp till takåsen.

- Usch, sa gumman. En som är en så liten och kan bli så stor, den vill jag inte ha i mitt hus.

Hela stugan skakade till, och på ett ögonblick var besökaren borta. Tomtens rätta plats var i gamla ladgårdar och uthus, bland murkna timmerstockar och slitna logplankor. Gullberga var gammaldag, och där trivdes tomten. Men det fanns inte så många sådana gårdar kvar längre. När någon bonde byggde nytt och modernt gav tomten sig snart iväg därifrån. De gråa tomtenissarna började försvinna från trakten, och ingen visste vart de tog vägen.

ur Trollguld av Ebbe Schön och Bengt Arne Runerström