Har kommit hem från doktorn. Blev inget jobb idag och kanske inte heller på 2 veckor. Känns inte alls kul. Men mina nya piller gör att jag inte kan jobba för jag mår aningen sämre av dem. Har även fått en starkare sort som är " bra att ha i nödfalla-tabletter", som är starka och tyvärr vanebildande. Hoppas kunna slippa ta dem, eller i så liten utsträcking som möjligt. Det är ju inte nått man eftersträvar att ta piller precis.

Jag känner mig som en idiot just nu. Jag orkar inte förklara varför.....

Sitter här och väntar på att doktorn ska ringa och säga när jag får komma. Har ett ganska stort ångestanfall just nu. Skakar i hela kroppen och är yr som en höna. Men jag vill att doktorn ska få se hur jag är när jag mår som sämst. Hoppas doktorn är lyhörd så jag kan redan idag få må lite bättre iaf. Ska klara av att jobba 3 timmar i eftermiddag också. Återkommer med en uppdatering senare!

Har funderat på hur man ska orka med dessa ständiga påminnelser om ångesten. Det känns som nån knackar på ens privata dörr och sen med våld försöker ta sig in. Man får kämpa med näbbar och klor för att slippa få in denna hemska känsla. Ibland klarar man det själv men så händer det att man inte klarar att hålla emot och man måste ta hjälp att få bort känslan. Men om man har delmål i sitt liv och gör saker som känns bra så är det lite lättare att leva sitt liv.

Jag älskar musik, film och inredning. Har tänkt att dagen ska gå i det temat. Just nu är musiken det som får mig att må bra. Om en stund tänkte jag bege mig till en av mina favoritbutiker och shoppa lite söt inredning. Efter det blir det en eftermiddag i soffan och film som gäller. Pappa kommer hit i eftermiddag också med vår bil. Så efter det får jag skjutsa hem honom. Hoppas det inte blir allt för sent.

Nu blir det en skön dusch som väntar. Hoppas kunna klara av detta utan att känna för mycket yrsel eller illamående. Min sötnöt kanske får följa med och vakta mig så jag inte faller ihop där inne.

Mycket intressant intrumnet det där,theremin!

Dagen har hittills varit lugn och har inte behövt knapra piller (ja förutom allergitabletten då) för än igår morse. Känns skönt att helgen i alla falla kan vara en någorlunda frizon. Men det har funnits flera tillfällen, både igår och idag, då ångesten försökt slå klorna i mig. Men jag har som tur är känt mina begränsningar och försökt att inte låta det gå över gränsen. Middagen hos farmor och farfar gick bra. Tror inte de misstänkte att jag mådde dåligt i alla fall, men farmor sa att hon trodde jag hade varit nervös för jobbet. Jag bara nickade och höll med. Hon hade ju rätt i det samtidigt. Ville inte oroa henne i onödan.

Kändes lite jobbigt att träffa farfar samtidigt som det var jättekul. Han brukar alltid bli så ledsen och sentimental när man är där. Han tror alltid det är sista gången man träffas och jag är också ibland rädd att det faktiskt kan vara det. Mormor gick ju bort ganska hastigt och hade också samma problem som farfar. Stroke och hjärnblödning. Känns trist att mistan en nära släkting trots deras höga ålder. Mormor saknar jag väldigt mycket och väldigt ofta. Känns inte riktigt som om jag kunnat släppa det trots att det gått 3 år sen hon gick bort. Insåg häromdan att jag till och med har kvar hennes telefonnummer i mobilen. Kanske skulle va en idé att ta bort det, eller får man ha kvar det som ett minne utan att verka va störd?  

Klockan ringde kl 5 i morse och otroligt vaknade jag inte för än den ringde. Sov väl kanske inte så länge som jag hade tänkt men jag sov bra trots allt. Resan till jobbet gick mycket bra men hade ändå stoppat i mig ett piller. Dagen gick ganska bra fram till lunch ungefär då det kändes mycket svårt. Jag försökte få det att släppa men försvann inte för än jag åkte hem. Då var det som en propp släppte. Ringde bästa mamma som hade pratat med pappa, då kom tårarna igen och det kändes som jag mådde ännu bättre. Tog en sväng genom Falköping på vägen hem och stannade för att tanka där. Sen snabbaste vägen hem medan jag med headsetet i öronen talade med farmor i tele för att gratta farfar som fyller 91 år (!!!!) idag. Ska dit för att fira imorn och hoppas han är pigg då.

Väl hemma kände jag mig som en punkterad ballong som luften sipprar ut ifrån sakta men säkert. 3 dagar avklarade, duktigt av mig!  Just nu ligger jag i soffan med laptopen i knät och lyssnar på musik. Känns verkligen skönt med fredag så man kan slappna av. Hoppas ångestens mörka hemska klor håller sig borta ikväll och i natt. Förhoppningsvis får jag sova ordentligt i natt. Sen på måndag börjar en ny vecka och då får vi se hur det går då. Jag uppdaterar er i helgen mina kära läsare.

Är nyss hemkommen från veckans längsta dag. Igår var jag mycket osäker på om jag skulle klara dagen. Redan igår när sötnöten gått till jobbet. Då kröp ångesten på mig och satte sina klor i mig. Det var inte lätt där en stund. Men efter ett samtal med söta mamma och en tablett så blev det mycket bättre. Somnade som en stock kl 22 och hade räknat med att sova så tills klockan ringde kl 7. Men sån tur hade jag inte. Vaknade återigen kl 4:30! Jag kände då igen hur ångesten kom krypande, men den klarade inte allt helt slå klorna i mig så jag sov ganska omjämt fram till kl 6:30 då jag tänkte "Nu kan jag ju gärna gå upp" men då toksomnade jag och sov till kl 7:02 (vill säga 3 minuter innan klockan skulle ringa). Då hade ångesten slått alla klor i mig och jag fick pilla i mig en tablett för att sen bege mig till jobbet.

Vägen dit gick fint för jag kunde återigen njuta av landskapet men såg inga tranor idag. En hare däremot såg jag vid vägkanten som verkade lite själmordsbenägen. När vi var ute på gården på förmiddagen så kom den där känslan krypande över mig igen, men jag övervann den. Dagen flöt på bra efter det och jag hann med att njuta en smula. Har även berättat för fler av kollegorna nu och responsen har varit jättebra. Känns mycket skönt och jag mår bättre av det faktiskt. Men eftermiddagen var seg trots min goda hälsa. Men jag klarade det och det är jättebra. Hurra för mig. Imorn blir det en kort dag dock är den även tidig. Klockan ringer 5. Men kl 12:30 tar jag helg!

Sköt om er där ute!

Vet inte om det beror på våren, min ångest eller allt stöd jag fått som mina känslor går som vågor just nu. Ena stunden är jag glad och vill gråta för det. Nästa sekund vill jag gråta av ren utmattning eller för jag känner mig värdelös.

Men det är tillåtet att gråta, så det är lika bra att släppa på det helt enkelt. Struntar om tårarna rinner ner för mina kinder lite då och då. Det är bara normalt!