Vet inte om det beror på våren, min ångest eller allt stöd jag fått som mina känslor går som vågor just nu. Ena stunden är jag glad och vill gråta för det. Nästa sekund vill jag gråta av ren utmattning eller för jag känner mig värdelös.
Men det är tillåtet att gråta, så det är lika bra att släppa på det helt enkelt. Struntar om tårarna rinner ner för mina kinder lite då och då. Det är bara normalt!
Margita
14 april 2010 18:35
Hoppas du snart ringer psykologen! Jag brukar inte ge råd men i det här fallet vill jag ändå berätta för dig att kognitiv terapi är den bästa formen för paniksyndrom och ångest. Det är i alla fall de senaste rönen och jag själv är ett bra bevis på det. Du ska helst inte gå till en "prat" psykolog, som t.ex psykodynamisk. Det passar inte oss ångestladdade. Vi måste lära oss ett förhållningssätt - ett sätt att leva med ångesten så att den inte förstör våra liv. Då är den kognitiva bäst.
En sak vill jag också säga. Ångest är helt naturligt. Alla människor har ångest. Men för vissa (som du och jag då kanske) så går det i "spinn", oftast i samband med någon typ av förändring i livet. Vi är helt enkelt känsligare än andra och det kan ju vara positivt också!
Får jag länka till dig så jag kan "hålla koll" på dig lättare? :)
Kram
PS Du är INTE värdelös, även om du känner det så
http://sengas.bloggplatsen.se
cicci
14 april 2010 20:38
fy vad jag känner igen det du beskriver. Vet hur jobbigt de e o känna allt hoppa hejvilt mellan gråt ov glädje, gråt av utmattning, gråt o bara va trött på allting... det finn så mycke när man lider av det vi gör. Kämpa på ... finns här om du vill dela dina tankar eller bara få saker ur dig. Kan kännas bra o veta att det finns någon som vet vad det gäller. kram
http://www.qdela.bloggplatsen.se