Direktlänk till inlägg 6 februari 2012
Samtalade med en vän och hon nämde då sin tonårsbror som tyckte att hon inte känner honom. När jag tänker efter är det få (om ens nån) som verkligen känner mig. Många av mina bekantskaper vet inte hälften så mycket om mig som jag vet om dem. En del vet jag lite väl mycket om kan jag tycka då de har tendens till att vilja berätta minsta lilla detalj. Många är så upptagna i sig själva att de inte hinner lyssna. Men jag är snäll och lyssnar. Analyserar och ger råd, inte fan får man nått tillbaka (om möjligtvis skit)! Du känner inte MIG! En del lyssnar och vill förstå men kan inte. Det slutar med att vi pratar om nått annat! Du känner inte mig! Andra kan lyssna men förstår inte, då pratar vi om dem eller gamla minnen om och om igen. Du känner inte MIG! Sen kan man få höra saker från människor, om en själv, som man inte själv visste om sig själv. Och det tror ni är sant? Ni känner inte mig!
Det finns guldkorn som gör att tillvaron blir bättre, när nån lyssnar och förstår. När nån inte ger mig de där råden jag inte vill ha. När nån blir glad för att man bryr sig och man får samma känsla tillbaka. Att nån visar att den bryr sig om mig FÖRST. Att en vän förstår mig och jag förstår den! Att jag kan säga precis vad jag vill utan att bli ifrågasatt för precis allt vilket får mig att känna mig som en värdelös idiot! Bara en gest, ett ord eller en blick som gör allt bra igen! Du känner ju mig bättre än så!
Jag har äntligen gjort slag i saken och bytt bloggportal. Tack och hej bloggplatsen! Hej på dig Nouw! Ni hittar den nya bloggen på: http://nouw.com/lillapys Kod för att importera min blogg till Nouw: 1590276536 ...