Många av mina vänner bor långt härifrån. Vi hörs inte så ofta och ses ännu mer sällan. Men det är skönt att veta att vi kan hålla kontakten via mail,facebook och sms. Jag hoppas att jag snart får träffa mina vänner, för det är ju mycket trevligare att prata,skvallra, skratta och umgås med varandra i verkligheten.  

• Jag klarar inte av (hatar är ett starkt ord) Christer Sjögren!

• Min favoritskådis är Karl-Arne Holmsten.

• Jag tål inte päron (även om jag älskar smaken).

• Jag säger att min favoritfärg är rosa, men äger dock mer blå plagg (och saker).

• Jag har inte gröna fingrar (lyckas nästan alltid ta död på mina växter) fast jag älskar blommor.

• Jag har alltid  ett gosedjur i sängen (då menar jag inte min sambo).

• Jag är smått tokig i saffran!

• Jag gjorde min uppkörning 3 gånger innan jag fick körkort (klarade teorin på första försöket).

• Jag har fobi för ballonger (jag verkligen hatar dem)!!

Jösses vilken produktiv dag det varit idag. Har hunnit med två promenader på totalt 1,1 mil, städat utomhus för vintern och även städat inne. Nu kan jag med gott samvete slöa i soffan resten av kvällen. Imorn bitti ska jag ju iväg på ett step-pass igen. Just nu är jag väldigt trött så risken är att jag somnar i soffan, vilken minut som helst. Kan meddela att de värsta yrsel har försvunnit idag så det känns mycket bättre.

Det är Världsdiabetesdagen idag. Diabetes mellitus (sockersjuka) är en endokrin sjukdom, där blodets innehåll av socker (glukos) är förhöjt. Blodets halt av glukos (blodsockernivån) stiger om kroppen har brist på eller saknar hormonet insulin, om kroppen har ett större insulinbehov än vad bukspottkörteln klarar att producera, eller om kroppens känslighet för insulin är nedsatt så att det tillgängliga insulinet inte kan tas upp av vävnaderna. Det finns flera olika former av diabetes, varav de två vanligaste är typ 1-diabetes och typ 2-diabetes. Därutöver finns graviditetsdiabetes och sekundär diabetes. Diabetes är med över 350 000 drabbade en av de vanligaste sjukdomarna i Sverige, och benämns därför ibland som en folksjukdom.

Idag tänder jag ett ljus och tänker extra mycket på mina nära & kära som lever med denna sjukdom. Min mamma har diabetes typ 2. Hon äter både tabletter och tar insulin  en gång om dagen. Min mormor hade också samma typ, hon åt bara tabletter. Min morbror har också typ 2. Min kusin har diabetes typ 1. Hon har fått ta sprutor flera gånger om dagen, men nu har hon fått en insulinpump istället. Min värsta mardröm, som är spruträdd, är att få den här sjukdomen. Min kärlek går ut till er som lever med sjukdomen, ni är otroligt starka!

En serie händelser de senaste åren har gjort att jag insett att jag inte längre kan stå ut med vissa saker jag hittills stått ut med utan att sätta ner foten. Det finns en person i min närhet som gång på gång gjort mig så illa att jag inte längre orkar med det. Jag kommer därför, på bästa sätt, bryta kontakten. Personen i fråga är en sån person som aldrig kommer förstå, även om man slänger det rakt i ansiktet, att man blivit sårad av det som sagts eller gjorts. Därför tänker jag inte ödsla tid på att förklara för personen varför jag agerar som jag gör. Så länge jag slipper få elaka kommentarer kastade i ansiktet gång på gång, trots att jag alltid är snäll mot personen. Som liten trodde jag att personen var en trygg famn jag kunde gå till när det varit svårt i skolan, när de kallade mig ful,dum eller tjock, men jag fick samma saker kastade i ansiktet där. Det har känts som knivar i hjärtat, slag i magen och spottloskor i ansiktet i många  år. Det är nu, när jag är 28 år, som jag är såpass vuxen och då förstått  att jag kan välja vem jag vill ha i mitt liv. Jag vet också att personen i fråga inte kommer läsa det här blogginlägget så jag tänker inte berätta vem personen är. Jag anser inte att jag hänger ut personen genom att göra så.  För jag vill ju få ur mig irritationen över hur irriterad jag är på denna cyniska och inskränkta människa här på bloggen.

Jag vet också att jag genom detta handlande kan göra andra människor i min närhet ledsna. Men samtidigt måste jag sätta min psykiska hälsa i första rummet. Kan de inte acceptera det så blir jag minst lika ledsen. Jag hoppas verkligen att detta är det allra bästa sättet att få en lösning på problemet. Annars vet jag inte vad jag ska ta mig till!

Gårdagen var verkligen urusel, det vill säga: känslomässigt. Men jag hoppas (trots att jag vaknade tidigt med mensvärk from hell) att den här dagen bara kan bli bättre. Ska försöka ta mig ut på en promenad och sen försöka orka med tisdagsgympan också. Kommer säkert må mycket bättre efter det! Gårdagens sena kvällspromenad var väldigt välbehövlig och gjorde gott så....PROMENADER: FOR THE WIN!

För er som missat och söker mitt inlägg om bloggvett- och etikett kan klicka HÄR för att komma till inlägget!