Ibland blir jag upprörd och ledsen över att det talas så lite om psykisk ohälsa. Många ser det fortfarande som tabu fast det ändå är så vanligt förekommande. Man är rädd att bli stämplad som idiot eller att bli utpekad som annorlunda.

I värsta fall leder psykiska ohälsa till självmord då man inte fått den hjälp av vården man behöver. En del söker inte alls vård och andra kanske istället tar till droger eller alkohol. Vore det inte bättre om vi slog hål på myter om psykisk ohälsa och  dessutom började jobba för en bättre sjukvård?

Jag har som tur är fått medicinering som hjälper mig med det dagliga livet. Har även vänner och familj som stöttar mig. Jag har själv insett att utan medicin fungerar inte jag. Även om jag inte borde, så skäms jag ibland för den jag är och för vad jag tampas med. Inte alla vet vad jag går igenom och de flesta förstår inte alls hur det är. Men genom att skriva detta inlägg hoppas jag att fler får förståelse för hur det är. Det kan dessutom var fler av er som känner igen er, då inser ni att ni inte är ensamma. Nedstående text beskriver lite av den sjukdomsbild jag tampas med.

Ångest är starka känslor av oro och rädsla som de flesta känner någon gång. Det hör till livet. För många är ångesten knuten till något obehagligt som har hänt tidigare eller till något man tror skulle kunna hända framöver och som väcker oro. Men man kan också få intensiv ångest utan att man riktigt förstår varför man mår så dåligt. Ångest brukar kännas tydligt i kroppen. Hjärtat slår snabbare, man kanske börjar svettas, känner som en klump i magen och kanske får svårt att andas. Symtomen är obehagliga och beror på att olika stresshormoner kommer ut i blodet.

En form av ångest kallas panikattack. Det är stark ångest som kommer plötsligt och varar i minst några minuter. Panikattacken kan kännas väldigt plågsam och överväldigande men den är inte farlig i sig. Däremot är det vanligt att man tror att något farligt eller livshotande ska hända när man får en panikattack.

Till ångestsjukdomar räknas också generaliserat ångestsyndrom - GAD, paniksyndrom, social fobi, fobier och tvångssyndrom.

Ibland används ordet ångest också för mer vardaglig oro, till exempel den nervositet man kan känna inför en jobbintervju. Men ångest är något mer än den typen av oro, som kanske främst handlar om tillfällig stress.

(Texten är lånad från 1177 Vårdguiden.)

Har ni tankar, frågor, funderingar eller andra åsikter om detta inlägg så hör av er! Jag vill veta vad ni tycker!

Nytt år betyder nya utmaningar. En nystart med massor av spännande saker framför oss. Jag börjar detta året med en månads sockerdetox. Har tagit mig an en sockerfri månad. Går all in och ska försöka undvika allt socker så gott det går. Eftersom mycket innehåller socker så gäller det att lusläsa alla innehållsförteckningar helt enkelt. Men det ska gå. Det värsta är dock det faktum att jag inte heller ska dricka läsk (inkl light-produkter), vilket annars är min stora last. Coca-cola light är favoriten. Men jag vet att det ska gå, har klarat det först. Så en liten uppmaning till er som tänkt bjuda mig på fika. Jag tar hellre en frukt eller kanske fruktsallad! Vatten eller te att dricka. Jag håller er underrättade hur det går för mig! Har ni några utmaningar i år?

Ibland blir jag väldigt irritera på min kropp. Inte för att den är ful utan för den inte alltid gör som jag vill. Man kan i och för sig inte hjälpa att magen krånglar, men när den gör det när man har något kul planerat blir man ledsen, arg och besviken. Men det är väl bara att rida ut stormen och hoppas att det blir bättre snart. Har ju åtminstone kunnat äta mat och det är skönt. Önskar att magen är bra i morgon på årets sista dag. Just nu ägnar jag mig att att se program via SVTplay som jag missat under de senaste dagarna. Hurra för playkanaler!

Note to self: Ät inte två påsar torkad mango på raken. Det slutar bara med att du får ont i magen och det kräver många toalettbesök. Ni vet ju sen innan att jag inte tål mango. Dock trodde jag att det bara gällde vissa sorter, men nu även sort som jag trodde var "säker". Attans bananer! Jag som gillar torkad mango! Dessutom har jag lingonveckan också. Så idag fick jag dessvärre skippa träningen.

Igår var det dags för avslutning för terminen och året på familje- och barngympan. Vi hade mysgympa i mörkret. Det var kul! Kommer sakna det under juluppehållet, men det blir skönt med lite paus. Barnen är så goa så det ska bli kul att sätta igång igen.

I lördags körde jag förresten ett box-pass. Det var jättekul! Önskar att jag kund fortsätta med det. Vet dock inte om nått gym i närheten har det (vi körde bara en gångs-prova på). Men hoppas vi kan återföra det i vårt utbud inom en snar framtid.

 När jag träffar en ny människa så är inte det första jag berättar om att jag är sjuk. Många kanske inte ser det som en sjukdom, men det är det. Jag har panikångest och i vissa omgångar depression. Jag äter medicin, en tablett varje dag för att kunna fungera. Annars blir jag extremt stressad och orolig. Jag kan få några av dessa symptom än då, som alla andra, men inte i lika stor skala som utan. Saker jag gör, framför allt i sociala sammanhang, är en utmaning. Jag har kommit extremt långt i min utveckling, vilket jag är stolt över. För er som inte är i samma situation så kanske det inte verkar som ett stort steg, men för mig är det en enorm seger. När jag började blogga, för ca 5 år sen hade jag inte fått min diagnos. Under våren och sommaren 2010, då jag mådde som sämst var bloggen ett väldigt bra forum att ventilera sina känslor. Det tycker jag fortfarande. Det jag nu känner är att, eftersom jag inte berättar för alla om min sjukdom, är att man ibland blir missförstådd. En del dömer mig, innan de har all information. Det syns faktiskt inte utanpå hur man mår inuti. Det gör mig ledsen, för jag varken vill eller kan förklara för dem då. Då mår jag mycket sämre och går in i mig själv.

Sedan jag var liten, då jag hade väldigt många öroninflammationer som ledde till att jag fått ärr på trumhinnan, har jag hört dåligt. Detta har på senare år lett till att jag lättare går in i mig själv och slutar lyssna. Jag kan upplevas som nonchalant eller ointresserad. Men så är inte fallet (åtminstone inte ifall du har något intressant att säga). Koncentrerar jag mig och lyssnar, då hör jag vad du säger. Har dessutom ett bråck på övre magmunnen. Detta leder till att jag ibland kan få ont i magen och må illa. Magkatarr och sura uppstötningar. Det blir dessutom värre ifall jag ligger på mage. Då trycker det liksom på. Har varit nära att kräkas nån gång när jag tränat. Lite pinsamt, men jag vet ju hur det känns så jag har avlett en katastrof. Så ibland är det mycket bakomliggande saker som gör att man beter sig som man gör. Sen finns det ju de som bara är konstiga och dem får vi ta med en nypa salt. Nu vet ni varför jag är som jag är!

Det är nog en sån där otursdag idag. Först började avloppsröret i köket läcka. Sen har vårt modem ballat ur, så vi är utan internet och telefoni (skriver från mobilen, vilket jag hatar.)så därför kan jag inte svara på era kommentarer. Men hoppas att problemet snart är löst så allt blir som vanligt igen.

Hoppade över träningen idag. Kände ingen lust. Dessutom har jag varit jättetrött idag också. Har promenerat och käkat lite vitaminer. Ska fortsätta med det ett tag och hoppas på bättring. På fredag ska jag ut på galej så jag hoppas att det kan ge mig lite ny energi!

På grund av en rad av händelser de senaste månaderna har jag beslutat mig för att ta en paus från att leda gympapass för vuxna. Känner att kroppen och själen behöver vila. Familje- och barngympan ska jag fortfarande hålla i. Skulle sakna det för mycket! Hoppas kunna avända våren och sommaren för att få ny inspiration. Hoppas motivationen infinner sig så att jag kan komma tillbaka till nästa höst igen. Men det återstår att se. Jag tar en dag i taget helt enkelt. Behöver tänka på mig själv just nu.

Uteträningen gick åt skogen,  i dubbel bemärkelse. Fick den trevliga lingonveckan i natt, men trodde jag skulle fixa ett jogga lite ändå. Men efter sisådär 1 km fick jag avbryta då jag fick en sån intensiv smärta. Trodde jag både skulle svimma och kräkas. Fick gå resten av biten medan de andra gjorde övningar under vägen. Hade så gärna velat testa hela rundan, men ska försöka vara med nästa gång. Nu ligger jag i soffan och vilar med värmedyna på magen. Hoppas kunna göra något vettigt idag, istället för att bara ligga. Det sägs att motion ska vara bra för mensvärk, jag säger NEJ! Inte riktigt bästa tillfället att känna sig värdelös.