Oj vad jag har varit duktig! Nyss skrev jag klart alla julkort. Ska försöka posta dem imorn om jag snubblar över någon gul postlåda. Var dock meningen att jag skulle vara ambitiös och skriva dem redan i november då jag införskaffade dem redan i september. Men det verkar som det hände nått där, efter införskaffandet, som gjorde att det föll i glömska. Så för att komma till poängen, nu är de få julkorten jag skickar via snigelpost redo för postlådan! Det kan ju faktiskt vara så att det dimper ner något otippat julkort i vår brevlåda från nån jag glömt att skicka till. Men då kan jag ju alltid skicka ett extra till henne/honom (eller ska jag säga hen? NÄÄ!) med "vanligt frimärke" istället för det extra långsamma julfrimärket!

  För er som inte vet ska julkorten skickas senast den 16/12 för att nå fram innan jul (gissar att det är med julfrimärke)!

Häromdan, när jag och sambon var och handlade, hittade jag en intressant pocketbok i en hylla. Har tidigare kikat på den och var väldigt sugen på att köpa den. Men när jag såg priset, 69:-, så kändes det inte lika kul längre. Okej, 69 kronor är inte jättemycket! Men jag visste att jag kunde få den mycket billigare och det fick jag. Var inne på cdon för min sambos räkning, eftersom han ville ha ett spel som jag skulle beställa. Då hittade jag boken där och eftersom det var 50 kronor rabatt där nu så fick jag boken för 14:- (!!!!!!!!) istället. Kändes väldigt mycket bättre pris än 69 kronor! Ska bara se till att få tid att läsa den också. Får jag någon mer sömnlös natt kan jag nog enkelt sluka den. Älskar verkligen biografier och verklighetsbaserade böcker!

Kikki Danielsson - Ett schlagerliv innehåller många öppenhjärtiga skildringar av artistlivets baksida, av problem i privatlivet och hur det är att leva med svår sjukdom och alkoholmissbruk. Kikki ger också en skakande beskrivning av sin uppväxt som mobbat fosterbarn och skriver om vad det inneburit för henne att ha mist kontakten med sin familj i så unga år.

Eftersom jag har filmtema i min julkalender och idag har jag Mumintema så bjuder jag er på en muminfilm!

För ett tag sen, när jag var i bokaffären, snubblade jag över ett riktigt fynd. Den här boken, som är utformade som en lärobok i Engelska med Mumin och hans vänner. Tyckte den var jättesöt och sen kostade den bara 49:- också! Kunde inte låta bli att köpa den då! Nu står den så fint i min bokhylla.

Det är ju kul att både få och skicka kort på posten. Därför tänkte jag nån gång i framtiden pigga upp någon med de här söta korta. De får än så länge vila i min låda, tills de får resa iväg med posten till nån lyckosts brevlåda!

När jag kollade runt lite i mitt kök så hittade jag, till min stora förvåning, en rad med olika muminföremål! Komiskt nog passar de väldigt bra ihop. Jag tror jag ska önska mig ett par kaffekoppar också så är samlingen komplett för en fikastund.    

  I den här söta burken har jag kakor.

  I den lilla burken har jag te och i den stora är det kaffe.

   Servetter är ju bra att ha om man sölar.

Om jag vill kan jag baka Mumin-pepparkakor och fylla på min kakburk med!

På julafton, strax innan det blev riktigt mörkt, gick alltid mor ut på logen med ett stort fat gröt. Det var en vit och god gröt, kokt på mjölk. Ovanpå gröten hade hon lagt en rejäl klick solgult sommarsmör. Grötfatet ställde hon intill ett stort kvisthål i loggolvet. På juldagsmorgonen skyndade sig barnen att se efter om gröten var uppäten, och det var den alltid. Drängen Olof flinade och sa att det var råttorna som hade tagit den, men de andra skojade inte om en så allvarlig sak. Tomtenissen och hans mat fick man aldrig skratta åt.

Mormor berättade att i hennes ungdom hade två drängar, som hade arbetat tillsammans på en stor gård, ett år på skämt lagt smöret underst i skålen istället för ovanpå gröten. När tomten kom trodde han att gårdsfolket hade slutat att ge honom smör på julgröten, och en sådan snålhet kunde han inte tåla. Han gick direkt ut till fähuset och slog ihjäl den duktigaste mjölkkon på gården. Men hungrig var han förstås ändå, och efter en stund gick han tillbaka för att äta upp gröten. När han hittade smörklicken på botten på fatet blev han glad igen och ville ställa allt till rätta. Och han tog den döda kon och bar henne genom sju kyrksocknar, ända tills han kom till ett ställe där de hade en nästan likadan ko. Den tog han med sig tillbaka hem och den döda lät han ligga kvar på den andra gården.

Gröten var en belöning som tomten skulle ha för att han hade hjälpt till på gården under året som gått.

En av hans uppgifter var att sköta om djuren på nätterna, men han var lite orättvis, för en del djur tyckte han bättre om än andra. När han var riktigt snäll mot en häst så märktes det tydligt, för på sådana hästar gjorde han små flätor i manen. Far hade försökt lösa upp flätorna, men det kom alltid nya efter några nätter. Tomtarna brukade dra in säd till gården där de bodde, och den säden stal de från grannarnas åkrar. En bonde hade sett sin lille tomte komma släpande på ett sädesax, och tomten pustade och suckade under bördan. Då sa bonden hånfullt:

- Det där va väl inget å pusta för!

- Men det ska bli mindre nästa gång, fräste tomten tillbaka.

Sen dröjde det inte länge förrän bonden blev utfattig, för nu började tomten dra säd från gården istället. Och då gick det fort, för tomten var vrålstark, och det som hade sett ut som ett ax var i själva verket ett helt lass.

Det var bäst att inte alls lägga sig i vad tomten gjorde eller hur han såg ut.

I mormors barndomshem hade de ofta en tomte som varje vinter siktade mjölet så det blev förtrollat och alltid räckte till, hur mycket pigan än tog i bingen. En kväll hade mor och far i huset fått se tomten stå och sikta, men han såg så trasig och vanskött ut att de tyckte synd om honom. Både tröjan och skjortan var utslitna, och armbågarna stack nakna fram genom tyget. Byxorna och skorna var nedsmetade med lera och kodynga. Skägget hade blivit så tovigt att det såg ut som om han inte tvättat det en enda gång på de tusen år som han troligtvis hade bott på gården. Mössan, som nog hade varit röd, hade hunnit blekna och hade nu samma skära färg som en nyfödd grisunge. Den var hemskt trasig, och för att den skulle sitta kvar hade tomtenissen dragit ner den så långt i pannan att ögonen knappt skymtade under mösskanten. Dagen därpå lät de en skräddare sy en ny dräkt åt tomten, berättade mormor. Sen ställde de sig på lur för att se hur han skulle bära sig åt. I skymningen kom tomten, och när han såg de nya kläderna bytte han genast om. Så började han sträcka på kroppen och kråma sig, och han slätade till skägget med handen så gott det gick. De hade sällan sett någon som varit så högfärdig. Sen så sa tomten:

- Gossen är granner, han sej nerdammer, sikta aldrig, aldrig mer.

Och det löftet höll han. Nu hade han blivit för fin för att arbeta, och gårdsfolket fick aldrig mer någon nytta av honom.

På de gårdar där tomten trivdes och inte blev störd hjälpte han sin husbonde på alla sätt, berättade Olof. Han hade hört en historia om tre drängar som hade tröskat med slaga, och det var ett dammigt och tråkigt arbete. I vanliga fall brukade de blir klara till jul, men nu var det snart påsk, men drängarna som gjorde grovjobbet blev bara mer och mer förtvivlade. Till slut frågade drängarna en kringvandrande finngubbe hur de skulle bära sig åt. Jo, de skulle räkna nekarna, både på kvällen före och morgonen efter, så de fick veta hur många nekar som tomten dragit in på natten. Det gjorde drängarna, och då slutade direkt tomten att dra in säd.

- Han kan inte arbeta när han säger sig kontrollerade, sa Olof.

För det mesta var tomten osynlig. När han visade sig var han oftast lika stor som en femårig pojke, men han var gamma och rynkig i ansiktet, och hade vitt hår och skägg. Men han var bra på att förvandla sig. Till en gård där de förr aldrig haft någon tomte kom en dag en liten parvel och sökte plats. Mor i huset var ensam hemma. Hon granskade honom uppifrån och ner och fnyste:

- Nej, du är för liten!

- Är jag liten? sa tomten, och blev plötsligt så stor att han räckte ända upp till takåsen.

- Usch, sa gumman. En som är en så liten och kan bli så stor, den vill jag inte ha i mitt hus.

Hela stugan skakade till, och på ett ögonblick var besökaren borta. Tomtens rätta plats var i gamla ladgårdar och uthus, bland murkna timmerstockar och slitna logplankor. Gullberga var gammaldag, och där trivdes tomten. Men det fanns inte så många sådana gårdar kvar längre. När någon bonde byggde nytt och modernt gav tomten sig snart iväg därifrån. De gråa tomtenissarna började försvinna från trakten, och ingen visste vart de tog vägen.

ur Trollguld av Ebbe Schön och Bengt Arne Runerström

Dagen till ära sitter jag just nu och tittar på Nobelbanketten live i SVT2. Det är spännande att se alla de fina kläderna de har. Speciellt kungafamiljen! Blev helt betagen av Kronprinsessans Victorias klänning! Jag skulle vilja äga en sån, tack! Prinsessan Madeleine och Drottningen har också vackra klänningar som alltid. Madeleines diadem för kvällen är också "to die for"!  Sen är det många andra damer som har klätt sig i vackra kläder! *Tummen upp*! Männen ser ju alla likadana ut, så dem skiter vi i! Kvällens tv är en orgie i glitter och glamour för oss glitternördar! Love it!

  Bilden är tagen från Svensk Damtidning!