Man skulle kunna säga att jag hade oturernas otursdag idag. Min dator har helt huxflux bestämt sig för att ge upp. Igår funkade den hur bra som helst men idag ville den inte starta. Som tur är kan jag låna sambons dator men alla mina foton och andra viktiga saker finns på min dator. Känns lite surt, men förhoppningsvis ska min vän A hjälpa mig att rädda min information. Det kommer nog dröja innan jag får en ny dator. Har inte råd med nån just nu. Hade räknat med att den skulle hålla till slutet av december åtminstone så jag kunde önska mig en i 30-årspresent. Men jag får väl börja spara ordentligt nu och fjäska med släkten om bidrag till en ny dator. Kan alltid hoppas på att pappa köper en till mig, för det känns som min enda chans. Har varit lite smått nere idag. Gårdagen var dock helt okej. Jag och sambon tog en shoppingrunda i stan. Blev en helt ny outfit till mig. Stövlar,jeans,en topp och ett halsband. Hittade även ett nytt träningslinne som jag ska inviga imorn. Vi var även på bio igår kväll. Vi såg "Livet deluxe" och den var väldigt bra (nakenscenerna med Matias Varela täckte upp Joel Kinnamans korta framträdanden). Jag har varit så sugen på biopopcorn i evigheter så igår slog jag på stort och köpte den största popcornlådan de hade. Gissa vad? Jag åt upp hela, helt själv. Det var så gott! Det som drog ner kvällen (förutom fjortisarna som barrikadera toaletten och sen förföljde oss från bion) var att pappa ringde från akuten. Han var där med farmor, som ramlat. Vi var där och hälsade på. Blev lite jobbigt för mig när de tog blodprov från farmor. Jag var nära att svimma och fick lägga mig på golvet en stund (inne på toaletten för att inte oroa nån) för att vila mig lite. Det gick som tur var över ganska snabbt så sen blev allt bra igen. På vägen hem handlade vi lite mat. Det var väldigt skönt att slippa trängas med folk faktiskt Har varit ganska trött idag så det blev inte många knop gjoda här, men det blir till att ta nya tag imorn istället.

   Mums!!

Snacka om otur! I måndags när jag var på väg hem från träningen hoppade jag upp på cykeln och trampade iväg som vanligt. Men jag hann väl typ max 40 meter innan jag lyckades vurpa och få cykeln över mig. Antagligen så nöp bromsen lite bättre än jag förväntat mig och det var därför jag stöp i backen. Som tur var klarade jag mig ifrån värre skador, men några blåmärken fick jag allt. Har lite småont här och där, men det är inget som jag inte överlever. Hade extra tur att jag inte slog i huvudet, då jag saknade hjälm. Min träningsväska och min träningsmatta dämpade fallet rejält. Dock landade jag på min mobiltelefon, som låg i min ficka och fick ett rejält blåmärke efter den. Men mobilen klarade sig den också. Cykeln däremot fick lite stryk. En skev spak, en hoppad kedja och ett snett styre var vad den fick stå ut med. Men min händige sambo har lyckats fixa cykeln såpass att den går att cykla på igen.  Fick förresten hjälp av två snälla tjejer (också på väg hem från träningen) att ta mig upp och tog sedan sällskap med dem hemåt. Tack för hjälpen och sällskapet!

   Blåmärke på ena knät.

   Blåmärke på ena armbågen.

   Ett ganska rejält blåmärke på höften, ifrån min mobil.

Det finns några saker jag hatar mest med sommaren. Först och främst är det ofta svårt att sova när det är varmt, sen är det alla förbannade småkryp som dyker upp överallt. Jag är smått överkänslig för myggbett och andra liknande bett. Har förövrigt redan haft borelia två gånger också. Nu har jag fått tre riktigt stora myggbett, ett på låret och två på armen. Ser just nu ut som om jag varit med i krig för jag har satt motverkande bandage över betten med alsolspritindränkta bommulstussar med sterila kompresser över och toppat med plåstertejp. Igår såg jag ännu värre ut eftersom jag då även haltade efter att jag pinat min fotvårta med en dos av min kur för att få bort den envisa vårtan. Men det var väl helt okej med smärtan när man har vetskapen om att vårtan snart är borta. Kan erkänna att jag tyckte synd om mig själv igår kväll när jag haltade runt här med mina bandage. Igår var jag förresten ute på en långpromenad med min kusin och hennes dotter. Det var väldigt trevligt och en aningen svettigt fram tills dess att det började ösregna och vi blev dyngsura. På vägen hem fick vi då söka skydd hos min moster. Där fick vi torra kläder. Så bortsett från att jag tyckte synd om mig så var det en bra dag igår.

Nu är jag trött på att ha ont! Jag har försökt att göra allt som står i min makt för att få bort smärtan, men inget verkar hjälpa. Hoppas det blir bättre nästa vecka.

   Detta gäller dig förbannade smärta!!!

En serie händelser de senaste åren har gjort att jag insett att jag inte längre kan stå ut med vissa saker jag hittills stått ut med utan att sätta ner foten. Det finns en person i min närhet som gång på gång gjort mig så illa att jag inte längre orkar med det. Jag kommer därför, på bästa sätt, bryta kontakten. Personen i fråga är en sån person som aldrig kommer förstå, även om man slänger det rakt i ansiktet, att man blivit sårad av det som sagts eller gjorts. Därför tänker jag inte ödsla tid på att förklara för personen varför jag agerar som jag gör. Så länge jag slipper få elaka kommentarer kastade i ansiktet gång på gång, trots att jag alltid är snäll mot personen. Som liten trodde jag att personen var en trygg famn jag kunde gå till när det varit svårt i skolan, när de kallade mig ful,dum eller tjock, men jag fick samma saker kastade i ansiktet där. Det har känts som knivar i hjärtat, slag i magen och spottloskor i ansiktet i många  år. Det är nu, när jag är 28 år, som jag är såpass vuxen och då förstått  att jag kan välja vem jag vill ha i mitt liv. Jag vet också att personen i fråga inte kommer läsa det här blogginlägget så jag tänker inte berätta vem personen är. Jag anser inte att jag hänger ut personen genom att göra så.  För jag vill ju få ur mig irritationen över hur irriterad jag är på denna cyniska och inskränkta människa här på bloggen.

Jag vet också att jag genom detta handlande kan göra andra människor i min närhet ledsna. Men samtidigt måste jag sätta min psykiska hälsa i första rummet. Kan de inte acceptera det så blir jag minst lika ledsen. Jag hoppas verkligen att detta är det allra bästa sättet att få en lösning på problemet. Annars vet jag inte vad jag ska ta mig till!

Det var länge sen jag kände mig såhär irriterad faktiskt (PMS på G?)! Har haft en helt okej dag trots det dåliga vädret. Har ätit god mat och körde ett härligt, svettigt och urkul pass med latinmove. Det jobbiga började dock när jag var på väg hem. Jag var hurtig nog att cykla till träningen, fullt påklädd med regnkläder från topp till tå. Det var väldigt jobbigt att ta sig fram idag då jag inte såg nått eftersom regnet hamnade på mina glasögon. Till på köpet blåste det också. Jag cyklade ganska fort för att komma hem, men när jag var nästan hemma lyckades jag tappa min mobil rakt ner i asfalten (den ramlade ur fickan och jag brukar ALLTID stänga mina fickor i vanliga fall). Stannade cykeln för att plockade upp mobilen medan jag suckade och oroade mig för att den gått sönder. Sen fortsatte jag hem med en längtan efter en varm dusch. När jag nästan var framme för att parkera cykeln, då jag satte ner foten, halkade jag till. Jag gick nästan ner i spagat medan cykeln fortsatte in i husväggen med en smäll. Nu såhär efteråt har jag kunnat skratt åt det, men jag har sviter efter händelsen. Mobilen har ett litet jack i en kanten och jag har ont i låret, knät och tårna men  mest är nog min självkänsla blåslagen! Har sedan dess irriterat mig på småsaker. Hoppas det går över snart för det är väldigt tråkigt att vara såhär. Imorn är en ny dag och då tar vi nya tag.

Igår visades sista delen av 3 utav serien "Torka aldrig tårar utan handskar". Det känns som om alla på något sätt blivit berörd av denna serie. Det har varit mycket svårt att hålla tillbaka tårarna och speciellt under gårdagens avsnitt. Har ni mot förmodan inte sett serien än, så tycker jag att ni MÅSTE göra det. Den belyser en väldigt svår men viktig tid i vår historia och även delar utav de hemska saker som homosexuella fått (och kanske fortfarande får) utstå. Kan inte förstå att man kan behandla en annan människa på det viset pågrund av vem man blir kär i! Om ni vill veta mer om serien kan ni kika på SVT's sida här!

Ibland kan en blogg vara väldigt bra att avregaera sig på. Tror det är ett sånt tillfälle för mig just nu. Nästan hela dagen har jag fått saker, slängda i ansiktet, att irritera mig på. Vissa saker kanske jag inte behövt irritera mig på egentligen, men när jag redan var så högt uppe i varv så blev jag extra sur av det. Jag gillar inte när folk säger till mig vad jag ska göra, som om jag vore en femåring som inte har någon egen vilja. Säger jag att jag bestämt mig för att göra en sak så ska jag göra den. PUNKT SLUT! Jag gillar heller inte när folk misstror mig för att vara någon med elaka avsikter, som tror att jag har någon typ av dold agenda. Jag gillar inte människor som själva hakar upp sig på småsaker och struntar i det stora hela. Större saker som är mycket viktigare i livet. Jag gillar inte människor som är egoister och bara tänker på sig själva. Tror ni inte att det ni säger till mig sårar mer än det jag säger till er? Ha då inte mage att anklaga mig för att vara otrevlig innan ni ransakat er själva. Och ha åtminstone stake nog att godat min ursäkt samtidigt som ni ber mig om ursäkt. De personerna det gäller kommer troligtvis inte läsa det här eftersom jag inte är viktig nog för dem. Men jag vill bara att ni andra ska veta hur jag vill bli behandlad. Fast å andra sidan behöver jag inte berätta såna triviala och enkla sociala regler för er!