Lilla Pys

Alla inlägg under december 2012

Av Ida - 12 december 2012 11:33

Ville bara be om ursäkt för att Lucka 12 inte fungerat som den ska tidigare. Men nu har jag fixat felet och det ska nu gå att få upp filmklippet genom att klicka på 12:an! Hoppas ni gillar dagens klipp. Det är en av mina favoriter!




 



ANNONS
Av Ida - 12 december 2012 00:15

 

Klicka på bilden för att öppna luckan!

ANNONS
Av Ida - 11 december 2012 21:25

Den här veckan är det sista gruppträningen innan juluppehållet. Så idag körde jag sista tisdagsgympan för det här året. Kan säga att jag gick "all in"! Vi var tyvärr inte så många idag, men då kände jag mig lite duktigare då jag joggade om allihop! Hihi! Har jag inte träningsvärk imorn så är det nått fel på mig. Börjar redan känna lite i benen, så det kommer nog. Sov sjukt dåligt under natten som var, somnade ca kl 4:30 och vaknade 8:30 (då nån idiot ringer och väcker mig. När jag väl svarar så läger personen på! *HATA*). Sen låg jag och halvsov några timmar innan jag gick upp. Sen har jag haft fullt upp hela dagen, så i natt lär jag sova gott iallafall. Imorn ska jag fortsätta bocka av min "to-do-list" innan jul och ladda för de två återstående träningsdagarna den här veckan!




 

Av Ida - 11 december 2012 10:45

På julafton, strax innan det blev riktigt mörkt, gick alltid mor ut på logen med ett stort fat gröt. Det var en vit och god gröt, kokt på mjölk. Ovanpå gröten hade hon lagt en rejäl klick solgult sommarsmör. Grötfatet ställde hon intill ett stort kvisthål i loggolvet. På juldagsmorgonen skyndade sig barnen att se efter om gröten var uppäten, och det var den alltid. Drängen Olof flinade och sa att det var råttorna som hade tagit den, men de andra skojade inte om en så allvarlig sak. Tomtenissen och hans mat fick man aldrig skratta åt.


Mormor berättade att i hennes ungdom hade två drängar, som hade arbetat tillsammans på en stor gård, ett år på skämt lagt smöret underst i skålen istället för ovanpå gröten. När tomten kom trodde han att gårdsfolket hade slutat att ge honom smör på julgröten, och en sådan snålhet kunde han inte tåla. Han gick direkt ut till fähuset och slog ihjäl den duktigaste mjölkkon på gården. Men hungrig var han förstås ändå, och efter en stund gick han tillbaka för att äta upp gröten. När han hittade smörklicken på botten på fatet blev han glad igen och ville ställa allt till rätta. Och han tog den döda kon och bar henne genom sju kyrksocknar, ända tills han kom till ett ställe där de hade en nästan likadan ko. Den tog han med sig tillbaka hem och den döda lät han ligga kvar på den andra gården.

Gröten var en belöning som tomten skulle ha för att han hade hjälpt till på gården under året som gått.


En av hans uppgifter var att sköta om djuren på nätterna, men han var lite orättvis, för en del djur tyckte han bättre om än andra. När han var riktigt snäll mot en häst så märktes det tydligt, för på sådana hästar gjorde han små flätor i manen. Far hade försökt lösa upp flätorna, men det kom alltid nya efter några nätter. Tomtarna brukade dra in säd till gården där de bodde, och den säden stal de från grannarnas åkrar. En bonde hade sett sin lille tomte komma släpande på ett sädesax, och tomten pustade och suckade under bördan. Då sa bonden hånfullt:

- Det där va väl inget å pusta för!

- Men det ska bli mindre nästa gång, fräste tomten tillbaka.

Sen dröjde det inte länge förrän bonden blev utfattig, för nu började tomten dra säd från gården istället. Och då gick det fort, för tomten var vrålstark, och det som hade sett ut som ett ax var i själva verket ett helt lass.

Det var bäst att inte alls lägga sig i vad tomten gjorde eller hur han såg ut.


I mormors barndomshem hade de ofta en tomte som varje vinter siktade mjölet så det blev förtrollat och alltid räckte till, hur mycket pigan än tog i bingen. En kväll hade mor och far i huset fått se tomten stå och sikta, men han såg så trasig och vanskött ut att de tyckte synd om honom. Både tröjan och skjortan var utslitna, och armbågarna stack nakna fram genom tyget. Byxorna och skorna var nedsmetade med lera och kodynga. Skägget hade blivit så tovigt att det såg ut som om han inte tvättat det en enda gång på de tusen år som han troligtvis hade bott på gården. Mössan, som nog hade varit röd, hade hunnit blekna och hade nu samma skära färg som en nyfödd grisunge. Den var hemskt trasig, och för att den skulle sitta kvar hade tomtenissen dragit ner den så långt i pannan att ögonen knappt skymtade under mösskanten. Dagen därpå lät de en skräddare sy en ny dräkt åt tomten, berättade mormor. Sen ställde de sig på lur för att se hur han skulle bära sig åt. I skymningen kom tomten, och när han såg de nya kläderna bytte han genast om. Så började han sträcka på kroppen och kråma sig, och han slätade till skägget med handen så gott det gick. De hade sällan sett någon som varit så högfärdig. Sen så sa tomten:

- Gossen är granner, han sej nerdammer, sikta aldrig, aldrig mer.

Och det löftet höll han. Nu hade han blivit för fin för att arbeta, och gårdsfolket fick aldrig mer någon nytta av honom.


På de gårdar där tomten trivdes och inte blev störd hjälpte han sin husbonde på alla sätt, berättade Olof. Han hade hört en historia om tre drängar som hade tröskat med slaga, och det var ett dammigt och tråkigt arbete. I vanliga fall brukade de blir klara till jul, men nu var det snart påsk, men drängarna som gjorde grovjobbet blev bara mer och mer förtvivlade. Till slut frågade drängarna en kringvandrande finngubbe hur de skulle bära sig åt. Jo, de skulle räkna nekarna, både på kvällen före och morgonen efter, så de fick veta hur många nekar som tomten dragit in på natten. Det gjorde drängarna, och då slutade direkt tomten att dra in säd.

- Han kan inte arbeta när han säger sig kontrollerade, sa Olof.

För det mesta var tomten osynlig. När han visade sig var han oftast lika stor som en femårig pojke, men han var gamma och rynkig i ansiktet, och hade vitt hår och skägg. Men han var bra på att förvandla sig. Till en gård där de förr aldrig haft någon tomte kom en dag en liten parvel och sökte plats. Mor i huset var ensam hemma. Hon granskade honom uppifrån och ner och fnyste:

- Nej, du är för liten!

- Är jag liten? sa tomten, och blev plötsligt så stor att han räckte ända upp till takåsen.

- Usch, sa gumman. En som är en så liten och kan bli så stor, den vill jag inte ha i mitt hus.

Hela stugan skakade till, och på ett ögonblick var besökaren borta. Tomtens rätta plats var i gamla ladgårdar och uthus, bland murkna timmerstockar och slitna logplankor. Gullberga var gammaldag, och där trivdes tomten. Men det fanns inte så många sådana gårdar kvar längre. När någon bonde byggde nytt och modernt gav tomten sig snart iväg därifrån. De gråa tomtenissarna började försvinna från trakten, och ingen visste vart de tog vägen.



ur Trollguld av Ebbe Schön och Bengt Arne Runerström




 




Av Ida - 11 december 2012 00:15

   

Klicka på bilden för att öppna luckan!

Av Ida - 10 december 2012 19:28

Dagen till ära sitter jag just nu och tittar på Nobelbanketten live i SVT2. Det är spännande att se alla de fina kläderna de har. Speciellt kungafamiljen! Blev helt betagen av Kronprinsessans Victorias klänning! Jag skulle vilja äga en sån, tack! Prinsessan Madeleine och Drottningen har också vackra klänningar som alltid. Madeleines diadem för kvällen är också "to die for"!  Sen är det många andra damer som har klätt sig i vackra kläder! *Tummen upp*! Männen ser ju alla likadana ut, så dem skiter vi i! Kvällens tv är en orgie i glitter och glamour för oss glitternördar! Love it!



  Bilden är tagen från Svensk Damtidning!

Kläder · Mode · Tips
Av Ida - 10 december 2012 18:44

Brända mandlar:


  • 250 gram skalad (om man vill) hel mandel
  • 3 dl florsocker
  • 1 dl florsocker till separering

Gör så här:

1. Smält florsockret tillsammans med mandeln tills mandeln knäpper, rör hela tiden.

2. Ta av från värmen och låt stå och vila i cirka 1 minut.

3. Strö i 1 dl florsocker och blanda, slå upp på ett bakplåtspapper och separera nötterna från varandra.

4. Låt svalna och fyll upp i pappersstrutar (eller fina plastpåsar)-

(Recept har jag lånat från Leila.)



Lite extra tips till er som gör det för första gången, ge inte upp om ni tycker att det tar lång tid. Sen går det snabbt och då gäller det att passa sig att det inte bränner vid. Använd gärna en stekpanna med teflon. Kan även påpeka att det gör extremt ont om man råkar få smält socker på sig så var varsam så ni inte råkar skvätta (vilket är lätt gjort).


Lycka till!



  Dessa gjorde jag förra året. Ska göra några i år till julafton!


Av Ida - 10 december 2012 15:17

Polkagristryffel (ca 30 stycken)


  • 100 gram polkagris (eller mer)
  • 200 gram vit choklad
  • 1 dl grädde

Gör så här:

Stöt polkagrisarna till fint pulver (gör inget om det blir lite större bitar också) i en mortel. Hacka chokladen. Koka upp grädden och ta sen ifrån kastrullen från plattan. Rör då i chokladen tills den har smält, tillsätt seda polkagriskrosset och rör om till det är jämt fördelat. Ställ in i kylen för att stelna. När det har stelnat och är helt kallt ta ut och rullatill bollar. Lägg bollarna i en påse eller på en tallrik  med florsocker och polkagriskross så att de täcks av blandningen. Man kan även lägga dem i små formar om man vill, då klibbar de inte ihop med varandra.  Det är bäst att förvara dem i kylskåpet då de kan smälta en aning om det blir för varmt.




 



Hobby · Pyssel · Recept · Tips

Presentation


Är en lagom smart tjej på 31 år som gillar att blogga,fotografera och filma. Älskar även att titta på film, musik, inredning, träning och att shoppa!

Min blogg handlar om allt som händer och har hänt i mitt liv.

Gästbok

Facebook

Instagram

Instagram

Omröstning

Gillar du min blogg?
 Ja
 Nej
 Kanske

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Bloggare för varenda unge

Bloggare

Dagens ordspråk

Dagens ordspråk

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se