Direktlänk till inlägg 8 augusti 2011
Hatar när den där känslan kommer kypande som man inte kan identifiera. Är det stress, rädsla eller oro? Efter en lugn och stilla helg borde inte dämonerna komma krypande! Men efter en omtumlande söndag med lång resa, värk i kroppen och en sambo som slutar semestern så sitter jag nu här ensam. Det kan göra sitt för hade jag då min underbara sambo vaken så kunde jag öst över min ångest på honom och hoppas på bättring. Saken är den att jag inte vet varför jag känner såhär för det finns inget att oroa sig för. Jag försöker som den hobbypsykolog jag är att intala mig diverse possitiva mantran och önskar att känslan flög iväg. Men när sambon vaknar nångång nu i eftermiddag så lär det vara som bortblåst tills han ska iväg på jobbet igen. Det har varit underbart med semester och att ha honom hemma. Har nog glömt av min vanliga självständighet för ett ögonblick. Förhoppningsvis hittar jag tillbaka till mitt gamla jag igen!
Jag har äntligen gjort slag i saken och bytt bloggportal. Tack och hej bloggplatsen! Hej på dig Nouw! Ni hittar den nya bloggen på: http://nouw.com/lillapys Kod för att importera min blogg till Nouw: 1590276536 ...