Tänkte jag skulle göra ett kort inlägg om dagen som gått. Hade räknat med att gå upp ganska tidigt men klev inte upp för än kl 10:45 (!!!!). Började dagen med att ringa till diverse människor. Sen fick jag väcka sambon för vi skulle iväg att köpa ett par stövlar. Mina andra trogna stövlar gick sönder häromdan. (*Snyft*) Men tror ni jag hittade några? Nej, för jag är tydligen missbildad eller nått för mina vader verkar inte passa en enda stövel. Antingen så sitter stövelskaftet för tight eller så sitter det för löst. Nån gång, så där vart tionde år, så hittar man ett par som passar. Men idag hittade jag inga och 90% av alla stövlar jag hittade kostade mer än 800:- (!!!!!).

Hallå! Måste man va miljonär för att kunna köpa ett par ordentliga stövlar? Nej, ska göra ett nytt försök på söndag.

Passade på att handla lite mat och införskaffa färgprov när vi ändå var ute. Sen blev det att åka hem, ut och gå ca 4 km och sen jobba en snabbis. Resterande delen av kvällen har spenderats framför tvn. Snart dags att sova!

Då var det dags för ännu ett filmtips. Denna gången en fransk film. Har lite svårt för filmer som jag inte kan hänga med i, några franska ord och fraser kan man ju, men det är ändå svårt. Men trots mitt problem med språket är denna film en av det bästa jag sett. Marion Cotillard gör rollen som Edith helt briljant. Med lite smink har de fått henne att verkligen se ut som Edith. Sjukt bra film. Se den!!

 La vie en rose.

Detta är en film baserad på Edith Gassions mytomspunna liv. Hon blev känd under namnet Edith Piaf och i sitt hemland Frankrike som "La môme Piaf" ("Den lilla sparven"). Ett liv som började i en askungesaga för att sedan förföljas av tragik och olyckor, men även kantat av hennes legendariska begåvning. Berättelsen handlar även om staden Paris, om personligheterna och om artisterna, både de välkända och de mindre kända, som förvandlade Paris till ljusets och drömmarnas stad. Det är berättelsen om en sann nationalskatt, om en "grande dame" och hennes tro, hennes lidande och hennes passion men naturligtvis även om den kärlek, i många fall fördömd, som hon sjöng om.

Kom på en sak till idag som irriterar mig nått fruktansvärt. Känns som jag vill hoppa upp och ner i stolen när jag tänker på det. Alltså det här med mobiltelefoner och mottagning, varför ska det ALLTID va dålig mottagning där man har lust att prata i telefon? Tänker ju främst på när man kör bil. Just när det är som tristas att köra bil där går det inte att ringa. Varför kan det inte vara full täckning överallt, hallå det är 2009. Till och med gamla tanter har mobil nu för tiden.

Jag var på väg hem från min vän Irén förut och ville hinna med att ringa mamma innan jag va hemma. För nu vill jag syssla med annat än att prata i telefon. Det slutade med att jag på en sträcka av 1,5 mil fick ringa upp min mamma ca 3 ggr och vi hann kanske prata max 5 minuter åt gången. Blev helt tokig när mamma bara ropade -Hallå i andra änden och jag svarade med - Hör du mig!? (Vilket hon absolut inte gjorde). Men under de 3 hattiga samtalen fick jag väl sagt det jag ville. Men jag skulle uppskatta bättre täckning, för det va inte så att jag befann mig helt i ödemarken som man kan tro. Sen kan det ju bero LITE på min sjukt kassa mobil. Vill ha en ny!!

Helst en sån här, Sony EricssonT707 tack! En ROSA!!!

Pianisten

Den här filmen är en av mina absoluta favoriter. Adrien Brody gör rollen som Wladyslaw Szpilman helt strålande. Man får både en iblick i hur det verkligen var under andra världskriget vilket är väldigt berörande men man får även njuta av en mycket välgjord film. Alla scener och miljöer är mycket bra! Helt klart sevärd om man har 2 timmar och 27 minuter att avvara. Annars får man ta sig ti!

Filmen handlar om den gudabenådade polske pianisten och kompositören Wladyslaw Szpilman, som lever i Warzawa under tiden för nazisternas ockupation under andra världskriget. Han är jude och tvingas på nära håll uppleva de restriktioner som sätts upp för honom och hans folk. När hans familj skickas till "arbetsläger" så lyckas han att fly. Lidande, förnedring och kamp för överlevnad blir hans vardag

Har tagit dagens första promenad. Det känns skönt i hela kroppen faktiskt. Ikväll blir det en promenad igen med min sötnos. Hoppas han orkar gå en sväng bara! I vilket fall blir det en tur i skogen igen. Det var mycket att titta på där i dag. Bland annat 20 små dagisbarn (jag vet att det inte heter dagis utan förskola, men för dem som inte är petiga eller yrkesskadade som vissa så duger det med dagis) som sprang runt där. Det gällde liksom att se sig för så man inte gick på nån av de små liven. Sen var låg frosten ff kvar på sina ställen, det var mkt vackert att se på. Men halt! Det var nära att jag halkade, men det besparade jag de små dagisbarnen som säkert blivit rädda om jag ramlat pladask där i geggan. Nej tack, så kul ska vi inte ha!

Idag ska jag på besök hos en vän. Vi ska käka ärtsoppa med pannkakor, det är ju ändå torsdag. Ingen punch blir det dock, som tur är. Gillar inte det! Sen ska jag hjälpa henne med hennes dator och en engelskauppgift som jag redan är klar med, Thank God! Så vi får se hur det går, säkerligen blir det toppbetyg på hennes arbete också. *blink*

Här ser ni två fina naturbilder så ni också kan njuta där ni sitter framför datorn och njuter av min härliga blogg. Eller?

Ps. Kan påpeka att de båda fotografierna är tagna av mig, i Ytre Enebakk, Norge! Ds.

Hur kan med att vara otrevlig om man har som yrke att möta människor varje dag? Både i telefon och i riktiga livet?

Om någon ringer till din arbetsplats och ber om råd, är det då rätt att snäsa åt personen i andra änden? Nej det är det verkligen inte, speciellt inte eftersom du jobbar på ett sjukhus/vårdcentral! Herregud, att man får anställa sånna människor? När man inte ens får tala till punkt utan att du i andra ändan ska va otrevlig. Jag hade kunnat förstå att du blivit sur om jag först sagt något otrevligt. Men om du tog illa upp för HUR jag presenterade mig så har du STORA problem lilla damen! Jag hoppas ni andra slipper prata med denna människa eller någon annan med samma attityd. Skaffa kompetent personal med lite bättre humör tack!

Jag kan erkänna att jag inte alltid har bra dagar och är helt förstående för om andra inte heller har det. Men man kan väl åtminstone försöka!? Att man haft en dålig dag ska ju inte gå ut över de som du möter i sitt arbete!? Då får man ju ta sig en tankeställare och försöka lösa problemet först innan man ger sig iväg till jobbet. Annars får man helt enkelt spela trevlig. Det funkar faktiskt!

Idag tänkte jag faktiskt tipsa om 2 filmer i en serie baserad på böcker. De båda är innehåller kanske ibland lite mkt moralkaka och känslor. Typiskt amerikanst, men det mesta handlar om vänskap och kärlek. De är båda iaf mycket sevärda, även om man inte är nån fjortis.

Systrar i jeans

De fyra väninnorna Carmen, Bridget, Lena och Tibby har hängt ihop i hela sina 16-åriga liv, och nu ska de för första gången spendera sommarlovet på olika håll. I en secondhandbutik hittar de ett par "magiska" jeans som passar alla fyra perfekt och de bestämmer sig för att använda jeansen för att hålla kontakten under sommaren.
De känner på sig att byxorna kommer att föra tur med sig och turas om att ha dem en vecka i taget och skickar dem sedan vidare. Trots att de är tusentals mil ifrån varann håller de ihop och delar allt - hemlisar, kärleksskvaller och brallor! Kom ihåg: jeans = kärlek

Up on the Fifth Floor
Harvey Nics
Down to Claridges
And Trader Vics
Mai Tai baby or a Singapore Sling
Get your cards behind the bar and get the cocktails in
Follow me to the Match Bar

For Whiskey Sour
Down to the Sanderson
For happy hour
Margaritas or the Pink Champagne
We've all gone to Blakes cos it's cocktail night again

A social evening with a touch of class sweet woman

Chorus:
Cock [cock]
Cock cock cock cocktails
Cock [cock]
Cock cock cock cocktails

Honey I've got the van
So let's go to Cannes
We could do Manhattans
At the Juan Lapin
Carlton Casino and the Nova Hilton Bar
Drive out to the Cap where the cocktails are

All your favourite drinks in the same glass, sweet woman

Chorus

All your favourite drinks in the same glass, sweet woman
And if you want to go off-piste, well all you've to do is ask

Chorus